Norrländska Korrespondenten – 27 juni 1871, sida 2

och sringade sig upp, så att ban blef stående bredvid banditen. — Tack, kamrat, sade han i det han lösgjorde tåget från lifvet och putsade sina kläder som fallet och upphissningen bragt i oordning, tack, om du skulle råka i en dylik belägenhet, så kalla blott på Andre Trochot och om han är i granskapet, så kan du trygt räkna på honom. — Godt, sade Jacomo, men nu till dina instruktioner. — Ah, sade Andre, nu måste jag skratta. Mina instruktioner de lågo i min tschakot och den är för fan i våld. Den andra håller troligen på att söka den, tillade han, men jag tror icke att han återkommer med den. — Kan du icke erinra dig dess innehåll? frågade Jacomo. Jobevars, jag kan dem ord för. ord. — Iåt höra. — Nå hör nu voga på — Andrö antog en ambassadörs vigtiga och gravitetiska ton. — Alla banditerna få behålla lifvet utom chefen, som skall hänga. J — Är du säker. på det? — Huru, om jag. är säker derpä? Du tager mig väl icke händelsevis för en lögnare? Jag säger dig saken ord för ord och svarar derför med min heder. — Nåja, alt det der är ju ganska bra, sade Jacomo. Följ mig. Andre lydde, Tio minuter derefter befunno sig banditen och soldaten: på slätten, hvilken vi i hörian af vår historia beskrifvit Här lå