Norrländska Korrespondenten – 10 juni 1871, sida 3

pestkontoret hårstätdes och war för en stnnd lems nad utan bewaknina, syntes en miftärft fisur närma fia mapnen ech försöka att helt simpelt bära bort ren. Postiljonen, en tilltagsen fart, bekant för den hastigbet, hwarmed han för fin wagn äfwen i badar och mörker, fick genom föns siret se röfwaren, skyndade ut och tog honom i frangen, hwarpå följde en liten omtumlina i fmut: fer. Stutligen måste stora sabeln ur skidan och blor flyta. Stråtrönwaren, nersablad ech öfmere mannar, undergick visitation, i fall ban möjligen skulle ha något annat kontraband i fickorna, men irnehade blott en begagnad tuggbuss och en fnusgs vofa utan lod. Ett fort förbör anftäldeg: Hwem är du? — Refaonder. — Hmwad ör tu? — F. d. fal. fronourbetsfar!. — 7ÖHmwad gör tu i Kifsa? — Super. — Hwarför förgrep tu dia på maanen? — YWille känna, om den war tung. — Den förmente poströfwaren släpptes. Posten war räddad. Slafhandeln. Oaktadt ensetffa regeringens ans strängningar för att upphärwa den afrifonffa flafhandeln, pågar ten ännu i stor skata. Utförseln af slafwar från Afrikas estkust wid Zonzibar bes löper sig ärligen till omkrina 12,000 menniskor, bwaraf sändes 1870 till Australien. Den till fultanen af Zanzibar härjör influtue tullafgiften af 52,000 dollars utnör sjundedelen af sultanens samtliaa inlomster. Transporten ar slafwarne från luften till ön Zanzibar eger manliagen run under april, maj och september i små, 100 —150 menniskor rymmante, jofter som tillhöra enskilce. Då det icke är tillåtet re wid ten amerikanska lusten kryssande krigsskappen att uppbringa andra flafskepp än tem som antingen ide ha wa tulbewis eller på bwilfas larcnin; omisskänneliaa spår uf utöfwar aruflia behandling synas, få finner man ver slafhanteln föga inskränkt dciäcFJ1l u:1220007