och stulle också någon göra det, så mill jan, i fall man behagar wända sig till mig, framdraga de tyoligaste bewis, och det skall då blifwa swårt, hoppas jag, att beskylla mig för egennytta och be rätningar på erskild winning, då jag biträder förslaget om att den indelta armgen må förswinna och en ny stam i def ställe uppsättas på statens bekostnad. Förhållandet är tetsamma, enligt hwad jag med ful wisshet har mia betant, äfwen med flera an: bra levamöter af denna kammare, hwilka dela mina åsigter i denna fråga. De äro nemligen ide blott rufteller rotehällare, utan äfwen ffattstyldige i undra afseenden, och somliga af vem äro till och med hwarken rust-eller rotehållare. J fråsa om de ständiga knektekontrakt, fom äro ingänana medan siaten och enffilde, har man på mångahanta sätt försåkt bortresonnera ftatens för bindelser och motpartens rätt enliat detsamma. En af tammareas mest framstående ledamöter, fom tillita är jurist och beklärer domareembete, erkände wisserligen i går, att ett aftal emellan staten å ena fivan och enskilde å den andra har fullkomligt samma privaträttsliga natur och är lita bindande för båra kontrahenterna, som om det wore ingånget emellan enskilda parter å ömse fivor, men samme talare anförte genast terefter, för att föta förtaaa werkan af ret ajorta med: ngifwentet, att det priwaträtteliga i fneftetoutraften tedan år 1809 skulle hafwa blifwit ofwerflyt: tadt inom ret statsrättsliga området genom ans tagandet af 80 Regerinasferr:en, fåran den nu lyder, och att, om något wält rermwid blifwit bes gånget emot rust och rotehallarne, detta skett för så länge seran, att wi, fom nu lefwa, tertill äro utan skuld. Denna paraaraf innehåller dock en: dast intirekt metgifwande för konuna och riksdaa att genom sammanstämmande beslut tunna ändra arunterna i re ingånana knektetontrokten, och dermed är i allt fall icke sagdt, att grundlagen welat lemna dem frihet att efter ezet gottycke krånla den andra partens rätt. Likwäl bar jag icke hört nagon bestrida, att konuna och rikstag funna i afsesnte härå besluta hwatc belst de wilia, ty de harwa tertill åtminstone al ven rätt, fom matten förlänar. Men en annan fråga är, bu: ruwira statsmakterna böra besluta allt hwad de hafwa matt til att utföra. Det finnes nemligen ännu en annan rätt än båre makttens och ren skrif. na lagens: tet är den moraliska rätten; och den rätten består äfwen gent öfwer både samhällen och statemakter. (Forts)