Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1871, sida 2

Cherubino och Celestini. Örversättuing från fransyskan af A. B. C. (För Norrländska Korrespondenten.) II. (Forts. från n:o 64.) Åtta dagar förgingo. Alla morgnar gick Öfversten till förposterna för att erfara om de belägrade ännu icke gifvit sig, derefter begaf han sig till sitt observatorium och riktade kikaren mot bergets topp, hvarest han märkte några banditer, som sutto med benen nedhängande på branten eller lågo på klippan och 80lade sig. Han lät föra Antovio till sig och sade till honom: — Jag begriper icke alls hvad de lefva af, om de inke äta gräs såsom kaninerna eller sand liksom mullvadarne. Derefter skickade han efter doktorn, som svarade: — Utan tvifvel, herr öfverste, skall det ske i morgon; menniskokroppen kan icke vara utan all näring mer än fem eller högst sju dagar och i morgon måste de gifva sig eller också dö af hunger. Vi gå att spisa frukost, Ötverste. På den tolfte dagen förlorade Ötversten tålamodet; han lät efter vanligheten kalla till sig Antonio och doktorn: men den gången sade han till Antonio: dn är en skurk och till doktorn: vi är att dumhufvud. Derefter befallde han doktorn att gå i arrest, och Antonio att tänka på sin själ om han trodde sig hafva någon. Doktorn lydde som det egnar och anstär