Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1871, sida 1

Att Gud den högste, efter Sitt allvisa råd, behagat hådankalla, efter ett långvarigt lidande, min ömt älskade maka LONJSA CATHARINA, född Bergman, i Sundsvall den 2 Juni 1871, kl. 7 e. m., i en ålder af 55 år 6 månader och 16 dagar, djupt sörjd och begråten af make, tvenne söner och sonhustru. B. U. N. E. Strindin. När döende jag är — Kom. sjung om Lifrets hopp. Sjung sånger af hänryckning blott, Som sölja mig dit opp. Ej sorger himlen nås: Ty allt är frid och kärlek der. Ej sorger himlen nå. När dödens kallsvett står På pannan, hvit som snö, O, brist då ut i segersång: Den trogne skall ej dö! Ej sorger himlen nå:: etc. När känslan domnar bort Med blicken stel och tung, Sök då uppå mitt anlete Guds Sabbatsfrid — och sjung: Ej sorger himlen nå :: etc. Vid hjertats sista slag, Slut brustna ögat till, I Jesu namn knäpp händren hop; så jag hvila vill. Ej sorger himlen nå :: etc. Och när omkring min bår J, käre! samlens sist, Då sjungen högt om himmelen, Mitt sälla bem förvisst: Ej sorger himlen nå :,: Ty allt är frid och kärlek der. Ej sorger himlen nå. (679)