Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1871, sida 3

hålla bidrag. Då det nu warit fråga om ny ffjutsreglering ända sedan 40-talet och fögderiet redan år 1859 war ense om en sådan, tyckes det oss Lis densbor ej wara förtidigt om den nu sattes i werfet. Att fögderiets öfwerenstommelse i denna fat ej ännu blifwit tillämpad har man till ftor del landshöfdingeembetet i Hernösand att tacka. Den ena gången stakar det sig genom sin fullkomliga obefantffap med laga former, den andra gången föregifwes att handlingar blifwit förlagda o. d. Sundswalls stad bör wara nöjdast med att allt får gå efter gamla slentrian, så ansenligt som den derpå winner. Funnes der en gnista af tacksamhet borde wäl staden gifwa mwederbörande eu wacker hedersskänk Huruwida hr jägmästaren Hellström i andlig me ning tillhör de mwädtes antal är mig fullkomligt obekant och, upprittigt sagdt, alldeles likgiltigt; men om de denna mår mer än wanligt talrika öfmer: trädelser af jagtstadgan ej förmå wäcka honom till någon mera werksamhet, få fan man om invättandet af wår drygt aflönade jägeristat säga: que le diable ny a rieu peidu. Jag fan ej alls förstå hwad nytta mår ffogsffola gör. Jnga skogar finnas att bewaka. Jagt på olaglig tid får utan ringaste hinder begås. Inga träd planteras, utom för att förslöna jägmäftares bostället. Wåra jägare hafwa ej kunnat åstadkomma en skarpskyttelår eller ett jägareförbund eller ens ett målskjntningsgille. Uti Jndals socken, der det lifwäl ej finnes någon mästare för jägarne, lärer dock i dessa dagar genom hr I Normans med fles ras bemödanden åstadtommits ett skyttegille. Men om mi i det afseendet stå efter Jndal äro wi dock temligen förffonade från den andliga ohyra fom i wår grannsocken innästlat och utvredt fig under namn af läsare F). Der uppträda dagligen sektens apostlar och t. o. m. kyrkan upplåtes till experi mentalfält, icke blott åt s. k. läsareprester, utan äfwen åt kring landet ströfwande opresterlige, ofunnige och fanatiske predikanter af denna sekt. Dessa äro med få undantag dräggen af råhet, dumhet, okunnighet och fanatism, under det de med galen djerfhet påstå sig wara inspirerade af den Helige Ande. På dem tan bolstafligen lämpas Bwad fnillet Palmeer i lifstiden yttrade om en namngifwen person: han går omkring och ljuger i Guds Fa: ders och Sons och den Helige Andes namn. Man har fett seltens andliga fanatism drifwas ända ders hän, att mafar mördat hwarandra, föräldrar mör dat fina barn, af förryckt omsorg för deras falig: het. Det synes således wara större skäl att öppna dårhusen eller sfängelserna än templen åt preditanterna af denna tungsint fanatijka sekt; ty lalla dygders mor, Den högsta dygd, hwarpå beror All timmelig och ewig lycka, Gudsfruktan sjelf, för wida sträckt, Har den bedröfliga effett Att wissa hufwuden förrycka. J. F. ) Wår brefskrifwares omilda omdömen om täfarne hafwa wi ej ansett oss böra undertryda, faftängrwi ej dela samma. Red.