Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1871, sida 2

Cherubino och Celestini. Öfversättning från fransyskan af A. B. C. (För Norrländska Korrespondenten.) II. (Forts. från n:o 62.) Till denna sista skola tycktes också öfversten tillhöra; ty han uttalade detta enda ord så skarpt, så uttrycksfullt, så betydelserikt att man med lätthet kunde underförstå följande mening: Antonio, min vän, du är er skurk och en lymmel, som lekt med mig och som trott dig kunna rädda ditt lif genom att ljuga; men jag är icke den som låter lura mig af fagert tal och som du icke hållit ditt löfte ty banditerna dina kamrater hafva i natt undkommit så att vi mäste jaga efter dem som sparhundar, hvilket är högst obehagligt för soldater, skall du utan vidare omständigheter blifva uppbängd i närmaste träd, under det jag äter frukost. Antonio, som var en liflig gosse, med stor omdömesförmåga och godt förstånd, märkte ganska väl meniugen med öfverstens ord. Derföre vare sig af smicker, eller derföre att han tillhörde samma vältalighetsskola som öfversten i det han sträckte ut handen; likaledes med ett enda ord: Aspettate! hvilket vill säga detsamma som: vänta. Och Öfversten aflägsnade sig också verkligen utan att gilva den förskräckliga befallning, hvarmed han hotat Autorio och denne förblef på samma plats mudd ögonen fästade på berget med