Charad. Ut med korsets Heliga baner RNiddar Kuno drog i striden, Det war nnder korstågstiden. Så man utaf legend lär. Först han swär fin wäna ungdomsbrud Warmt mitt första, sen han ilar Ut bland lanjar, swärd och pilar, Bedjande till stridens Gud. Jngen pil hans eget hjerta nar, Och hans no kan man ej klandra, Ait en siyddande mit andra Ständigt wid hans fida får. Fram drar hären tll Jerusalem; Riddar Kuno lagrar Winner, Troget dod hans hjerta brinner För sin Gud. sin brud, sitt hem. Månget heligt minne tar Han der, Och det kunde då ej fela Att han fatt det som mitt hela På fin hjelm och sitt baner. ÖOrdet skall meddelas i ett följande nummer: