tas i det senare på en lika stor areal endast 2 l fåkreatur. Med hånsyn åter till förhållandet meltan kreatursbesättningen och den till betegräsoch votfruftg-odlingen upplåtna åkern, underbållas i det förra på 10 tunnland 11,4, bwarwid man dod måste betänka, att mon i Malmöbhus län ej eger de ypperliga stogarne fom i Westerbottens, der forna utsläppas på wåren och ej hemtagas till egendomen förr än på bösten. Den kortsynte stall tänka, att boskapsskötseln måtte stå bra myc: tet böare i Norrland än i Skåne, ty der under hällas ju få många kreatur. Nej ingalunda: Det fan ide blifwa någon god afkastning på fårana wilkor fom de, bwarunder norrländinaen sköter fin ladunård. Det är ide lånat ifrån, att han beter fia såsom ryssen mid Wolaa och Dnieper. Wintertiden få kreaturen i fina trånga, ofunda boningar wanligen förtära föga nårande foder; vär wåren kommer, trifwes hjorden många mil uppåt stogarne till de s k. säbodarne, vit en piga wanligen medföljer för att sköta den under sommaren. Att ingen ordentlia mejerihandtering då fan ega rum, faller of fia sjelf Tv tienftjonet medbinner ej att wäl oh ordentigt behandla fmöret, söra ost o. d., tå det 2:ne gänaer om dar gen skall mjölka, och mycket ofta medföljer Ffodriften på betet. Wanliaen slår fia ett helt byalan ihop och medfänder flera tienstebjon, men dessa weta wäl att begaana sin fribet samt tillbrinaa fin mesta tid i skogarne med stickstrumpan i hans ven. Det har till och med händt, att bönderna, som ej fielfwa kunnat förbruka mjölken och aräddan, bortffäntt det öfwerflöriaa De ha knappt haft någon aning om, att lat ugärden kunnat in: bringa några kontanter. En tylik boskapsskötsel har fin naturliga arund i swåriaheten att afsätta ladugärrens alster. Kreaturens föra är i dessa traktäar lätt funnen, den fås för intet å naturliga betesmarker, men iult detta gör, i förening med swäriaheten attafsätta larugårtsalstren, att jortbrukaren ide bryr fia om att draaa all den nytta, ban kunde, af fina treatur. Måbända skall en förändring bäri inträda, när en gåna det svoliaa Sweriae mer än förr begynner taga sitt förråd af smör, ost och fött från Norrland setan det sjelft fått affätt: nina för sina eana bättre provufter till utlandet. Då skall såkert Norrland i sin boskapsskötsel fin: na en säkrare rikedomskålla än i skogarne. (N. A)