Charad. I kungliga gemaken Den Tredje Johan gid, Han drömde faftän waken, Yien dyster war hans blid. Det kunde icke fela Han hade grämelse Samt led utaf mitt hela Man tydligt kunde fe. Med stöd aj rikets ständer Barbaren nyss haft mod Att söla sina händer Uti fin broders blod; Nu hade han fått ånger Och uti hwar minut Mätt förfta gång vå gånger Han hördes ropa ut. Han hwiskade de orden: Min fyndaskuld är stor Och aldrig uppå jorden Jag mer på friden tror. O, nej! jag jemt skall wandra Och aldrig mer jag får — Han suckade — mitt andra Och gjöt en bitter tår. Så kungen led och trodde Intill fin lefnads slut, Och i hans hierta bodde Mitt hela hwar minut. Uttydning af gåtan i föreg. helnummer är: Ostra.