Norrländska Korrespondenten – 23 maj 1871, sida 3

Meddelanden från allmänheten. Till redaltionen af tidningen Norländska Korres spondenten. Herr Redaktör! Undertecknade, som med stor bedröfwelse erfarit huru det fwenska foltet år efter annat mer och mer påläggas odrägliga ffatter, hwilta fnart tydas göra det ammas existens i Swerge omöjlig, anse att magtens, med anslagsfeber behäftade storheter — wi mena wåra hederswärda riksdagsgubbar — gjort klofast om de bewiljat de af kongl maj:t till för: swarswäsendet äskade 17 millioner säsom refeunder: stöd åt medellösa swenska arbetare, hwilka med tårfulla blickar längtande fe hän öfwer Atlanten till det fria Amerita, der menniskowärdet ide måtes ef: ter rifsdalertal. Låt kärnan af swenska folket emigrera — ty det arbeta lagstiftarne och penningemännen på af alla krafter — då i alla fall lagarnes förtiyd synas ämnade att i förtid amerifanifera undersäterne oc genom nödtwång drifwa dem ur landet Då fin nas ej många förswarare och intet att förjwara, hwadan följaktligen inga anslag till förswarswertet mera behöjwas. Hoam felv och herrarne med lassakistan, m. fl. af de högmögende, tunna allt för gerna förswara sig sjeljwa. Efter en sådan omgeftaltning af ftällningar och förhållanden blefwe det högst trefligt att fe huru en monarti 7med Guds nåde skulle komma att ta fig ut i Swerge. Sweuska medborgare. Om mi ej anfett of böra undanhälla wåra fä fare ofwanfiående uttryck af missnöje, få är det fö reträdeswis derför att mi, fom nogsamt hafwa oss bekant hurusom ifynnerhet wår allmoge men äfwen de arbetande klasserna i allmänhet äro utsatta för enskilda muntliga bearbetningar i samma anda, mer fat låta denna od liknande mer eller mindre oförtydbara och beslöjade uppmaningar till emigration få fe offentlighetens ljus för att wid det granskas och bedömas. Wid en flyktig genomläsning synes 7Swenffa medborgareg tanlegång i hög grad förförisk och bedårande, emedan den påpekar den onelligen oro ande anflagsfeber, pom på de sednaste åren fom: mit wåra skatter att wäxa i en owäntad skala, lif fom den äfwen söker flå an på det berättigade och alt mera allmänna missnöje öfwer att intet göres för åstadkommande af besparingar i utgifterna till den mest onyttiga och lättast undwarande statslyx. Jngen kan häller wara mera willig än wi att i dessa öfwerklagade missförhållande vrka en snar och genomgripande ändring och wi glädja oss upprigtigt i samma mån behofwet deraf blir mera insedt, efterlängtadt och påyrkadt. Men härifrån och till Smwenffa meddorgares funderingar på emigration såsom det enda radikala botemedlet är ett oöfmerstigligt swalg befästadt. Det wore alldeles owärdigt swenske män med kraft i armen, med redlig wilja, med insigt om hwad oss brister och med fast mod att i slö likgiltighet för alt godt och fritt wi här hemma hafwa fegt undandraga sig de ansträngningar som erfordras för att än widare utweckla denna frihet. Wårt land har på alla områden gjort så stora framsteg, och ffall än mera göra det, att ingen fom ej är sjuk till fjälen numera behöfwer att 7med tårfulla blickar längtande fe hän öfwer Atlanten. Den waknade och ständigt stegrade företagsamheten lof: war att på ett winstgifwande fött tillgodogöra oss de rika, hardt när outtömliga skatterna i wåra berg, mår jord och wåra skogar. Arbete skall ej saknas för den som will arbeta och skall äfwen betalas bättre, ju mera industrien utwecklas. Det fins ingen af mår tids stora samhällsfrågor, på hwars lösning ide äfwen i wårt land med ihärdighet ar betas: den brist på likställighet fom finnes i religiöst och politiskt affeende skall jnart wara fyld och den sociala jemlikheten winner för hwarje dag allt mera rum. I Amerika såwäl fom här har pen: ningen fin egen betydande matt i det dagliga lifwet; här skola de ytterligare företrädesrättigheter lagen gifwer kapitalerna snart utplånas, såsom i Amerika redan skett. Den sanna fosterlandsfärleken liager deri att wi alla, stora och små, enhwar efter måttet af fina