Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1871, sida 2

att trösta dem föreslog uppassaren att på aftonen föra dem till ett ställe der de skulle få ännu trefligare. Den bestämda timmen togo de fickorna fulla med dukater och följde uppassaren. Först på morgonen återvände de till hotellet döende af hunger och med tomma fickor. Det var ett herrligt lif. De hade fullkomligt reda på husets adress der de tillbragt natten och då det som gjordes der behagade dem lika mycket som spelbordet, återvände de dit följande natten. Detta lefnadssätt förde de i fjorton dagar och vunno derunder stor erfarenhet. Efter denna tids förlopp hade de lika stor belefvenhet som en romersk abbe eller en fransk underlöjtnant. En afton då de efter vanligheten gingo till det trefliga huset, funno de det stängdt på hög befallning emedan ett mord der blifvit begånget. De sågo en stor mängd menniskor strömma åt ett håll och de följde äfven med. Några minuter derefter befunno de sig nära Villa-Reale på den praktfulla Chiajagatan, som de icke förr hade sett. Chiaja är, klockan tio, mötesplatsen för den vackra verlden. Neapel inandas här den friska sjöluften som är blandad med dofter från Sorrentes oranger och Pansilippes jasminer. Der finnes flera vattenkonster och statyer än i den öfriga verlden, och bakom statyerna och vattenkonsterna ligger ett haf, som man endast här kan se. De vandrade omkring här i den stora trängseln med ena handen på fickan, i hvilken de hade sina pengar och den andra omkri g dolken.