Norrländska Korrespondenten – 11 maj 1871, sida 2

wille söka att nighet. 2 Bref från Norra Medelpad. Hr Rertaktör! Jaa bar nu warit länge förhindrad, att ftrif: till erer, men äsidosättande af det kåraste, är ofta en följd af landttifwets möror och bestyr, fom mi stackars lanttbor på mer än ett sätt få midvfäns nas; ty ret är sänlsynt för en fom på landet skall träla och arbeta för sitt uppehälle att han får tibjälle att tänka på det wigtigaste af lifmwetå ans gelägenheter, och om det fins en och annan på landet fom bar goda insigter om ret rätta, få är det ej till någon nytta, ty mi äro få åtskilta och tomma få fällan tillsammans på annat sätt än, der hwar och en sträfwar med al flit för sitt eaet bästa, obekymrad om, till och med afunrafull öfwer andras wälgång. Och om någon yttrar fina bättre tänkesätt, fom ej är öfmeren8främmande med allas samla åsigter, få, i stället för att uppmärksammans såsom nyttig blifwer han, af: undåoch fördomssullt betraktad såsom en farlin spion på deras fpetulationgsområren, och ännu oftare blifwer han helt och hållet föraktar, elst om han är en som ej har så stor yttranderätt i kommunen att han är nagot wärd. Derför mos re det önskligt och nödwändigt på landet, att ofta hålla folkmöten, rer hwar och en friare kunde få utbyta sina tänlesätt, ter man bättre fan få fina anspräk gällande, och ver mera enizhet kunde ber fortras, få hwar och en finge rätt begrepp om den antras öfwertygelse. Detta blefwe fruktlöst i framtiden, ty, enighet gör styrka. Wi hafwa trajtiga bewis terpå: huru mycken mycken enhet i tänkesätt, och deraf uppkomna traft: yttringar hafwa ej wisat sig der arbetareförenin: gar finnas, hwilka ofta hafwa fina fammantfomster? Ty bade ej en fåran enighet warit i Sun: 8 wall wid sista rikstagsmannawalet derstädes, få bade folkets sat dlifwit förrädd, hwilket nog wir fare fia der öfweralt, och i synnerhet i Sunds: walls Posten, fom fina anhängare trogen, Hart ådagalate Herodias mordlystnad. Annorlunta jörhåller vet sig mer of lanttbor, som ej weta hwarandras tankar, dersöre hafwa mi blifwit begåfwade med så anstäntiga rilsdagsmän, som altrig såsom folkets ombud, bekymrar jig om foltets önskningar och angelägenheter, us tan äro såsom re woro vodor, utställda af en nipperhanrtare till åffådning, fast en docka, om ven är ar bättre slaget kunde hafwa blifwit wida mera uppmärtsammar, ty den hade vå åtminito: ne tagit många nyfitnas blickar i anspråk, och tänk hwilfen lindring i kostnaderna, om wi för hwarje tistrikt, köpt of en sådan, och skickat till Stockholm, nej de finnas der förut, så mycket bäts tre, det hare rå ej alls blifwit någon trangports kostnad, ingen dagtraktamentsersättning, intet un: rerhäll för Teater, Caf och wärrohusbesök, och dertill, inga förrerfliga bifaUlgyttrinaar för att tjena sig inträte i de förnämsta umgänged-Eretfar m. m. m. m., fom är onödigt att uppräkna eme: dan ret vermed ej tan afhjelpas. Emellertid wor re bet önskligt. om hwar och en tunte inse ret söndriga samhållets refwor, och på alt möjligt fött afhjelpa dem, genom inbördes eLandsbo.