Cherubino och Celestini. Örversättving från fransyskan af A. B. C. (För Norrländska Korrespondenten.) I. Det är en röfvarscen och ingeuting annat, som jag går att berätta för er. Följ mig till Calabrien; bestig med mig en af Apenninernas toppar, och, uppkommen på spetsen, skall ni, vändande er mot söder, på venster hand hafva Cosenza och på högra sidan Santo-Lucido och midt framför er vid sidan af de höga bergen en väg, i detta ögonblick upplyst af ett stort antal eldar, omkring hvilka beväpnade män äro lagrade. Dessa mäu äro på jagt efter röfvaren Jacomo och hans band, med hvilket de vexlat mänga skott, men nu under nattev våga de icke förfölja utan vänta på dagningen för att genomsöka bergen. Om vi sänka hufvudet och kasta våra ögon omedelbart nedom oss på den semton fot under oss liggande platån omgifven af en mängd rödaktiga klippor och beväxt med lummiga jeraekar och bleka, krokväxta korkträd, så se vi genast fyra män, som äro sysselsatta med att tillreda kvällsvarden, vid den rykande elden stekande ett lam, fyra andra spelaude morra med en hastighet att våra ögon knapt kunde följa deras fingrars rörelser; två andra stå pa post, så orörliga att man kunde taga dem för fragmenter af klipporna, af slumpen begafvade med en mensklig gestalt; en sittande kvinna, som icke vågar röra sg af fruktan att appväcka ett i hennes armar otvande barn, och slutligen