Norrländska Korrespondenten – 2 maj 1871, sida 2

LILLE SALlillt IDIO0 10-LILIOCUII I bag de TULLYHYIL TUE hunnit fram till hamnöryggan. Stadens inwånare hafwa dessa dagar roat fig med att talrika skaror wandra ut till ångaren. J går dracks märg i benen, enligt gamma plägs sed. Redan på förmiddagen tunde man få fe en och annan, få beffäntt oh tätt på foten att husraderna. kommo i wägen för hang armbogar. Folklifwet hade fin manliga tummelplats uppe i Stadsberget, hwarifrån altemellanåt gevärsskott och dun: drande hurrarop trängde ner till staden. Öfweralt rådde en högefpirituös stämning och det fan således med sanning sågas, att den första mår: dagen fom till wår stads flesta inwånare med den tjusande skänken af en liflig och stark jpirit. Aj alt det omsiftande lif och bland alla de mångfaldiga gestalter som i går drogo betraktarens ögon till sig war det en syn, som företrädeswis attraherade of. Här oc) der på gatorna sågos ett par manspersoner, utstyrda i rikt utsirade kostymer. Glansen från de olanta rockknapparne och den guld: smidda hufwuddetäckningen bländade hardt när wåra wid dylitt owana ögon. Skulle det wara några högre rysta officerare, som kommit hit i samma ändamål, som de spejare hwilta Josua en gång sände till Canaans land? Eller war det slägtingar till det betanta tyska geheimerådet P., som på på sin tid anwändes såsom bulvan för det nya armeförslaget? — Jntet af detta; det är endast stadens polis, fom fått fig en grann uniform. Justerarebefattningen af mått och wigter i 1ä, nets jjerde justeraredistritt fungöres ledig och sall fölas innan den 12 nästkommande juni. Dödsfall. Ur fabrilören i Stockholm G. WLinderoth har förliven natt aflirit, efter en fort fjufdom, i eu atter al 54!, är. Hr L. mar en werksam man och bevref sitt yrke i en efter wåra förhallanten ganska omfattande skala. Utom ett ide ringa antal torn ur, fom ban dels förfärdis gat, dels reparerat, har Han, enkom för ftutionge husen utelter te swenska jernwägslinierna, til: werkat ett hörst betydligt antal tidmätare. Bara härads Follhögstola på Swilan slutade i lördags atta dagar offentligen fin wertsamhet för terminen. Wid detta tilliälle behandlade professor Nyvieus från Lund i ett föredrog frågan: Hwad begrepp böra wi föfta mid ordet bildning? Efter detta föredrags slut och sedan några fosterländska sånger af eleverna blifwit afsjungna, beträddes tala: restolen af skolans ena lärare tandidaten Ternström, som nu lemnar sin treåriga lärarewertsamhet wid follhögstolan. Sedan eleverna sjungit en lafskedsäng till Hwilan, författad af en bland dem, uppe trädde stolans föreståndare, fil. d:r Holmftröm, och. lade dem på hjertat deras pligter i lifwet. Om någon ställde till dem den frågan, hwad de lärt under det år de tillbragt i ffolan, få anftode det hwar oc) en af dem att fom en olygsam yngling undwita allt stryt och ide tillerlänna fig förre funs staper, än han wertligen inhemtat. Så mycket hade likwäl hwar och en lärt i stolan, att han derz med tillegnat fig förmåga att widare läsa och för: kofra fig på egen hand. De ginge mi ut för att blifwa medborgare och i en framtid husfäder. Tar laren hoppades, att de ide skulle glömma de lärdor mar, de i folthögskolan inhemtat, och att de, om de i en framtid erhölle något inflytande i fommunen, isynnerhet skulle werta för folkupplysningens be srämjande, hwiltens nytta de, såsom han trodde och hoppades, lärt sig se och wårdera. Om de en gång blefwe fusfäder, hoppades dan, ott de ffulle före: draga tarflighet och enkelhet inomhus, framför flärd och prål, samt ordning och noggrannhet i det yttre, framför slar och oreda. Hätskhet. Huru långt ännu religiöst hat kan gå, har wisat fig i det olyckliga Strengnäs. Stor för: bittring har yttrats deröfwer, att baptisternas böner hus undslapp branden, och man har warit twungen att watta om nätterua, på det att mordbrännare ej skulle påtända det. Bitterheten har i lång tid gifwit fig tillkänna genom oljud både wid baptisternas och lutherska enskildta sammankomster till andaltsöfning. Men det är en allmän erfarendet att bitterheten mot frikyrkliga rörelser är störst i konsistoriestäder. Och det gamla ordspräket säger: 3u närmare Rom, ju sämre kristen. (W.-P.) Wårsillsisket i Marstrands slärgärd. I Marstrants P:n läses: Worsillfisket är i är kanske ide mera gifwande, än fisket under de föregående åren; men hwad fom utmärker detta års silhfiske är, att ven fill, fom nu fangas, är fet och innehar en myckenhet rom och mjölke, vå deremot ven fill, fom fångats under de förra åren, haft böpft litet mjölke och rom. Detta förhållande torde alltså funna anses säsom ett ytterligare glädjante förebud til ett föreftågnre sillfiste i ftörre ffala. Kostnaderna för Sweriges landtförswar, ocdnadt efter samma grunder som i tyska riket.