Ludwig Malmeström. Ar wål stjutsen redan färdig? Så du nyf ju waktarn frågat, ) Som, då yrselns bilder tågat För ditt finne, suttit när dig. Sa, för dig, stod sljutsen färdig, Så att knappt du hunnit fpörja, Jnnan dödsarbetet börja, OM för himlen du fanns wärdig. En gång wi ock måste fara. Från wår jord upp till de länder Jfrån hwilta ingen wänder, Och der allom godt är wara. Före of du undfid maning Ått dig göra klar till färden Härifrån till andra werlden, Lydande ditt hjertas anning. Så du afreft oh oss lemnat Sörjande här qwar på jorden, Att dess fröjd blott fort är morden; Men få har ju Gud det ämnat! Tad för wänskapen o broder, Som för oss du städse hyste, Och så klart i ögat lyste; Hjertats fromhet skrifwen stod der! Tack för glädjen du beredde Wännerna i brödralaget, Der du aldrig framhöll jaget, Men saktmodig jemt dig tedde! Må ditt föredöme lära Of att modigt kunna sirida Emot plågan då wi lida, Och att tåligt jmärtan bära! När till lifwets mål wi hunnit Oh ofz härifrån begifwa, Må en hwar delaktig blifwa Af de fröjder du nu wunnit. ) Kort före hans död. —ntz —