fru och dotter åter i det kära hemmet, der alt stod väl till. Men under de långa höstkvällarne då bantågen ila förbi Ekeby, då står Selma vid randen af banan och blickar efter den älskade lokomotivföraren, samt skickar honom sina bästa välönskningar. Och kärleksfulla bref, försäkra dessutom om hennes trohet, hennes tillgifvenhet. Och så trösta sig de båda älskande med sina framtidsdrömmar, belysta af det leende hoppet, som kastar sina käraste strålar öfver ungdomens lefnadsstig. (Slut.