Norrländska Korrespondenten – 29 april 1871, sida 2

Ett äfventyr vid Haga af Etheiine. (För Norrländska Korrespondeuten.) (Forts. från :o 48.) Ja, det der är visst mycket vackert och aktningsvärdt, — sade fru Ström, men jag undrar ändå hvad pappa skall säga om altsammans? — Pappa skall göra som jag, — sade Selwa omfamnade flickorna Verner, den ena etter den andra. Ack, hvad jag älskar dessa stackars händer, — fortfor hon och tryckte en kyss på Hilmas fiograr, — som så ihärdigt arbetat för de siua, och huru obetydlig och eländig förefaller mig icke sjelf, jag, som hittils endast njutit lifvet och varit lycklig. — Men äfven vi, hafva varit mycket lyckliga, — sade Hilma. Hon vände sig till sin syster. År det icke sant Bertha? — Jo, jo, mycket lyckliga, — svarade denna, — ty vi älska hvarandra så innerligt? Herr Verner, hvars ögon med förtjusning hvilat på Selma under denna scen, vände sig nu åter till fru Ström. som med synbart intresse betraktade den vackra väfven och väfstolarnes egna konstruktion; men liksom hon väntat sig ännu något obehagligare och så fort som möjligt ville afsluta dermed, förekom hon den unge mannens och utropade hastigt: — Ack, ber: Verner gör pioan kort! Herr verner var skiitvare i posten och är nu förmodligen sidenväfvare. Alt det der, är som