Norrländska Korrespondenten – 29 april 1871, sida 1

Ar indelningswerket rättwist? Att jorrbruket är hårrast beskattadt of alla näs ringar måste wäl medaifwas af alla. Orsakerna till ett sädant missförhållande äro, att rå från bör: jan blef fråga om att betala skatter fanns endast jortegare fom kunre beskattas och serermera gick det också lättast att länga nya skatter entast på jordegarne, då de alltid warit förtryckta och Hwars fen wågat eller förstätt att motsätta fia de stora berrarnes maktsprak. De förmögnare jordegarne förstoto nog at i tid frälfa fina egendomar från skatters utgörande. Då bonteständet slutligen fick få mycken insigt att de kunte fe och känna sitt förtryck och börjare ovrka på råttwisa, hwilka skrän höjde fia ej mot slita djerfwa fordringar. Mot det enwisaste motstånd af ve tre öfriga stånten förmådde bonreståndet intet och dess yrkanden om befrielse från de bördor, fom ensomt trycka jorden, och rättwijare förtelning af beskattningen hafwa med en mängd untanflyfter altid afslagna. På tetta sätt bar lordbruket ensamt betungats med skjute,, gästaif werioch wäghällnina, tionde, indelning och cn mängd andra afgifter fom nu sammanfattas une der namn 7ordinarie ränta, under det öfriga nås ringar endast betala en jemförelsewis obetyrlig bewillning. Då wid denna rikstag blef fråna om indelningswerkets upphäfwante war det helt naturligt att de, fom hittills untsluppit alla uttiter för mår arme, skulle göra te största anstränaningar för att fortfarante få njuta samma gora förmåner fom bittils. Hwilka fmåra hotelser och skarpa beftyUs ningar framkastas ide, hwilka besynnerliga påftå: enten och bewisningar framssåällas ide utaf indel: ninaswerkets egennyttiga förfmarare. Den indelta soltaten är den bibigaste, säges tet bland annat — ja, naturligtwis för vem, fom slippa betala nåpot till hans underhåll. Om man utaf ressa utan alla om och men skulle få ven frågan beswarad: är tet rättwilt att bwar ech en skattar i förhållande till fin ins tomft, måste swaret nörwändiat blifwa ja. Må man då jemföro beskattningen för jord och för inkomst af kapital eller arbete skall man fe bwilken förskräcklig orättwisa jorrbrukaren tider. Jag tager ett medelmåttigt hemman t. ex. ett om 4 78 mål, bewillnings taxeradt til 2,200 rer. För tetta hemman utgjordes förlidet är följonre skatter till staten: Ordinarie ränta sr sv 8. 56 Kronotiondre . sa sv 6.: 76 Bewillning enligt 2:0 art. are er 66 Skjutsersättning efter entreprenad . . 39: — Gästgifweribållningng.. 55 Wägunderhållning .. . 1o: På ett sårant hemman tan dod ide egaren, ehuru unterkastande fig tujen försakelser, föra fia, buftru och ett barn, utan måfte genom timmer: körning o. d. förtjena hwad som brister samt till kreno. och andra utskylter. Årliga bruttoinkomsten på ett fårant hemman siger till högst 750 ror (ärligt af mig uppgjord beräkning blir den blott 540 ror, men jag mil hör taga till något högre). För denna inkomst får jordegaren betala 65 rer 53 öre; utffylder till staten, under det lika stor inkomst af kapital eller arbete entast betalas 4 rdr 50 öre. Är särant rättwist? Och är det ej billist att jorden åtmirstone frikallas från att ensamt unterhålla ben stäende armeen? Jag mill också hoppas alt jorten wit taunvg