Bref från norra Medelpad. Hr reraktör! Frågan om utwidgar rösträtt bar nu kommit på dagordningen i norra delen af Medelpad. Till ritetagsman P. Tjernlund bar nämligen i ras garne afgått en af flere merboraare undertednad adress, med anbållan, att ban, unter fin wistelse wid riksdanen, måtte med all kraft werka för en titsenlia lösning af den femmunala och politiffa rösträttsfrågan. Som tenna adress inom kort fommer att införas i QVorrefpoutenten, anse wi ret mindre nötiat att bär ingå i någon reropörelse för densamma. Dot funna mi ide undgå att nämna, att de persener, for: jatt fina namn unter ten, till aldra största velen utgöres affjeljcgande bönder och jordinnehafware. Detta fat: tum må emellertid wara en nöt att bita på för Syndswallspoften, fom i tid och otid fmänat fia met ten frasen, att wåra egentliga bönter aldrig skola gå in på den lika rösträtten. Ed Nedanstående bref war ursprungligen ämnadt att införas i Förerneslandet men har på något för brefstrifwaren obekant sätt förkommit på mä gen till destinationsorten. Då det emellertit gör anspråk på att wara ett sannt — om än swagt — uttryck af Medelpads befolkninas innerstsa tan: far rörande wåra hederwärta riksdagsgubbar, har brefskrifw. ansett sia böra, fastän sent, anhålla om tess införante i eder tidnina. yMetelpat den 30 April 1870. Wi uttalade förra aången hönt wår ledsnad öfwer, att ingen af re ombud, fom Metelpad fäntt till ritsförsamlingen, att föra def talan, upptrörte och yttrade fia, då frågan om ten fomse munala röfträtten förewar. Setan dess har ren ide mindre wiatiga frågan om utsträkt walrätt till rilataseaman i Andra kammaren warit före: mål för kammarens behandlina. Wi bekånna, att mi altrig hyst någon hög tanke om Mecel: pars nuwarande representanters fatåmannaegens skaper och frisinthet; men mi trodde äntå, att, om ingenting annat, få åtminftone blygseln skulle sporra dem att lägga sina ord i wågskålen till förmån för tem, fom befinna fia nerom 800-rif8 ralersstreckt — mi mena: der ojämförligt största relen af lantets iroga och intelligenta befolkning, som en djefwulsk egennytta och en helwetisk magtlystnad i sekler nnranhällit en af dess heligaste och oförytterliaaste rättiaheter: den att tala i ett älskadt fosterlants anaelägenheter. Riksvagsreferatena togo oss helt plöteligt ur dessa illusioner. Wi undra ved mindre öfwer, att hr A, fom blifwit tillsatt af de bögmögende i Sundvgwall—Dstersunt, förböll fia tyst oh frilla; men att hrr Lithner oh Tjernlund — allmogens uombud — stulle låta det ypperliga tillfälle, fom erbjör fia, att föra folkets önskninaar till torgs, gå fig ur händerna, — det bar slanit oss mer en häpnad, få mycket ftörre fom, hwad br TZ. beträffar, ret egentliga folket fatt ett stort förtroende och tillit till bang årlinaa, fosterläntska tänkesätt — Med ressa och andra sorgliga förhållanden för ögonen, tränger sig owilkorligt den frågan på oss: När skola fjellen falla från öngonen på de malmän, fom sånta sådana representanter till riföförfamlingen ?