tivt afseende; tet ferdras utsträckta kommunala rättigbeter ide blott sör Parie utan för alla frå ber. Striten mellan Paris oc BVersailles tan ide bringas til slut genom en ihuforist förtik nina; utan ver måste ske antingen nenom de com munala irgernag triumf eler Paorid unteraäna. Paris ten 20, mittagen J M.uilly fortsättes striten unrer stor förbittring. De serererate baf: wa livit kännbara förluster och ej ojoert några framstea; regerinagstrupperna äro tulla of mer. Granater bafwa nerfallit i rue tes Colyfge. Anu pra projeftiler hafwa under tre daaar träffat antra statstelar längs Seinen, änva intill Ba: tinnelles. Snart har en måsar förflutit, feran de upp: roriska på Montmartre drefwo ut reperinggtrup: perna ur Paris, och vet fan ide nekas, att uppe roret unter tenna tid antanit vimenfioner och fått en btottise, fom ingen anade mid infurret: tionens början i mars månad. Jnsurgenternas motståntekraft har öfwergått de flestas förmän: tan, och man fon efterhant betrakta vet bela som ett regelbundet fria, en fortjättning af Paris belåaring och en strid mellan twå makter af unge får lita styrka. Dertill kommer, att en politisk ite trärt i förarunten — ren porisiska kommunens relativa sjelfstäntiahet och oberoente af vet öfriga Franfrike — bwilten man icke fan från: tänna alt berättigande och betytelse. Det är ide blott te upproriska från Belcville och Montmar: tre, te röda fommunifterna ech socialisterna, fom bafwa uppträrt såsom denna tankes förkämpar, uton det finnee äfwen bland Paris akftninaemär: ra befolkning många, fom med ifwer undvanftörja onspröket på Vari fommunala fuveränitet. Når kemmunens oraaner itaga öfwer, att Puarisd under de sista 20 åren blifwit mer förtryckt än vet öfriga lanret, ligaer ten fannina till arund för tenna klagan, att kejsar Napoleon i betrats tanre af dn parisisla jerdmönens multaniska be skaffenhet ansån fia böra wit taga allreles fårsluda försisti hetsmätt i alt, fom an ick Parid förwaltnina oc) styrelse. Det är föår öfriat ett märkligt factum, att ut: lantet betraktar ten nu warande situntionen i Franfrike såsom wida mörfare och bopplösare, än fielfma fransmännen aöra. Utlantet ryser för blotta tanken på inbörtes fria, men sransmännen hafwa genomlefwat få månar kriser och ombwälf ningar af bylif ort, att de liffom blifwit bärvade deremot. Det hela föreraller vem fom en mid: serligen smärtjam, men ingalunta borplig kris. 3 natienalförsamlingen ottrare inritee-ministern Picard för icke länae sedan, att han boppates på ett snart och lyckliat återuprrättante af ten of: fentlina errningen, och om Tbicrs berättas ret, att ban under be nu warante stenbart förtwiflare förbållantena är Iu nare än nånonfin. Et: interessant uttalande i fomma riatnina läses i oFimd för den 13 d:s. Det är ten ålters i va statemannen och fitesejen Guizet, fom upvträrer emot te månaa elyckebåtante och peesimijliska be: troktelser, åt bwilta den utländska predsen bän. nifwer fis i anlernina af upproret i Parie. Gui get jäger: Jngen ton fe sitt lande fel aklarare än jaa gör, och ingen fan wara mera fårrig att förröma rem; jaa fan till och mer såna, att def fel skulle wålla mia mera fora ön dess flora osyckor. Men jag bar aldria förlorat förtroendet til Frankrites gora ech förträffliga egenskaper och jaa är öfwertygad om, att tet goda elementet äfwen när utsiaterna tyckas wara mörkast, fkall wisa sig wara euttömliat. Det är nu fin må vader sedan Frantrife plötsliaen fann fia uton regerina och utan arm6. J trenua olycka mar ret Paris, fom rätrare Frankrikes ära. Oh nu bar Paris trabbats af sitt eaet missöte. Detta har berröfwat, men icke öfwerraskat mir; tv jaa bar haft åtskillia erfarenhet beträffande revolutionära triser och omhwälsninaar. Jaa wet, att mitt land röfar in i dessa revolutiener. men äfwen, att tet förstår att reda fig terur Jaa will ide påmine na om, buru minga ravolutiener Frankrike ut härdat fevan 1789, men tet bar hworie gång are betat fia inenom dem, och ofta mer ära. Jan fwiflar ide beller ett ögonblick på, att Frankrike äfwen skall skafa af fia denna revelution. .Ai33. ä———