Norrländska Korrespondenten – 25 april 1871, sida 2

konstladt och hjertligt helsade siua gäster välkomna. Der fans icke heller någon tambur. utan man trädde direkte io i rummet, och ehuru detta rum var vackert och putsadt och fint hvarthän man såg, samt nätt möbleradt, tänkte kaptenskan genast i sitt sinne, att hennes man hade haft rätt. De båda flickorna vore säkert ett par fattiga sömmerskor, och som till på köpet, sydde efter den gamla, otacksamma wethoden, ty någon symaskin syates intet till. Tvänne dörrar förde dock till inre rum. Det ena var naturligtvis broderns. Men huru det var, så hade kaptenskan nästan afslutat med kontoristen och helt och hållet med det stora handelshuset, Verner et kompanie, då hon trodde att de unga flickorna voro sömmerskor. Mansellerna Verner voro oändligt vänliga och hjertliga, och så bjöds det på ett utmärkt kaffF men detta serverades ute i yttre rummet och någon uppmaniug. att stiga in i det inre, kom icke i fråga, tvärtom då de unga värdinnorna skulle bemta någonting derinne, öppnades och stängdes dörren mycket hastigt. Kaptenskan hade dock kastat en svabb blick ditin och fått siste på tvänne långa, oformliga föremål, men hvad det var, hade hon ej kunnat fatta. Är det någon verkstad deriune, och är den unge mannen svickare? tänkte hon. Sedan man druckit kaffe och pratat en stund kom det en viss förstämning öfver sällskapet. Den räskte dock ej särdeles länge, ty herr Verper bröt den då han vändande sig till fruStröm, började på detta sätt: