Norrländska Korrespondenten – 25 april 1871, sida 2

gamla morföräldrar, som bo derinne i rummet. — Uerr Veruer pekade till venster. — Kort efter min ankomst till Stockholm, blef jag antagen som skrifvare i posten, och mina systrar började sy, men vi insågo snart att det var omöjligt, att sex personer kunde lefva på det lilla vi förtjenade. Mina morföraldrar voro gamla och orkeslösa, och vär mor var mycket sjuklig. Flickorna valde derföre en annan, mera inbringande sysselsättning. och senare äfven jag. För att ej vidare behöfva orda om saken hvad mina systrar beträffar, så ber jag lerrskapet stiga in i detta rum! Her Verner öppnade dörren midtemot, der fru Sröm tyckt sig se de oformliga föremålen, och liksom hon fruktat någonting riktigt vidunderligt, någon förborgad tara, uärmade hon sig motvilligt den öppnade dörren. Selma var redan inne i rummet och betraktade de båda långa väfstolarne, uti hvilka tvänne glänsande sidenväfnader voro spända. — Ahl — utropade kaptenskau, — mamsellerna Verner äro, äro fabrikbsarbeterskor. — Nej, — svarade brodern leende, — de äro sidenvätverskor, men hafva aldrig upprädt på någon fabrik. De hafva båda lärt sitt arbete af min äldsta systers fästman, verkmtaren vid herr M...s fabrik. Jag har adrig tänkt att i detta arbete låg något nedsättande, men deremot är det mycket enformigt och tungt, och jag har sörjt öfver, att mina stackars systrar skulle behöfva arbeta så ihärdigt, och detta var väl också ett skäl, hvarföre jag för egen räkning valde en annan lefnadsbana. (Forte.)