Norrländska Korrespondenten – 22 april 1871, sida 4

FH5ä577 272 iP A a Logogryf. J många former finnes jag till på jorden Öch min figur ej alluid wacker är Jag fins i rödern, östern, western, norden Cch usi sorgdrägt h.lst jag doct mig klär Men klar, od) jus fan äwen jag oc blifwa Stall mitt inre man will tömma ut. Men föga nytta, jag er jen ffall gifwa Cm på min lifskraft, man will göra slut Men sår jag blott mist mörka blod behålla; Jag nyitig är förbåde hög och 1åg. Ad! myaet ondt jag arme wisst ses måla, Men mydet godt, man mig och göra såg. Jag oc är willig till att alla lyda J båd det goda, fom det onda flag Jag måste allas tankar se och lyda Blott med mitt inre: sådan är min lag. Jag bor i slott, såwäl som uti koja Och tjenar kung, så wäl jom tiggaren; Men ad! för dem, fom äro tröga, loja J triastrisning, war jag aldrig män Jag hafwer mydet, myctet, gamla anor J åkiers långa natt förjwinna de. Jag runor ristat uti länga banor Samt tjent Apollo och Melpomene Men nu jag mågar mer ej mig berömma, Ty egenkärlek är en fiyggelje. Der ör mitt namn jag afundsjukt wil gömma, Men genom gåtor tan ni det få se Litt mimets tärnor. Nio är ju talet? Af nio delar, äfven jag består Nu gissa dem, det flår er fritt i malet Cch min perjon ni säkert skåda får. Hwad om måren diger blifwer ch fin graf i hafwet iår? Hwarmed gamen lammet ri wer, Då det flygta ej förmår? Kwad till tolrik brutar tjena At serimners dynasti? Swad en kedja fan förena, Om den råkar söndrad bli? Öwarmed unga sruar pläga Pryda fina gamla män? wad i grafwen wi få äga, som mi förut saknat den Hwad den armes stuldra böjde Uti jordens jemmerdal? Utrop hwilket hos dig röjde Fasa, bitterhet och kval? Swad till Walhall säges föra, Stjernbeströdd jomt ljug oc Har? Omwarpå dugtigt du får röra, Då du fram i waljen far? Swad fom liten sparf ses söka, Då han dejiunera will Hwad i ladugåln plär spöka, Klädd i luden brun mantel Hwad som gerna du tillreder, Då du liten hustru sår? HSwarpå du dig sätter neder, Då du uti kyrkan går? Hwad fom skeppet gerna blifwer, Då det stöts mot klippans brant Djur fom uti skogen kliswer, En wår kisses anförwant? Hwari Carin Stenbod gömde Sig för kungens friarblid? Hwad en skolvilt gerna glömde Tå han sina ferier fick Kwarmed barnen ofta pläga Tatuera sig ibland? wad en kyrka brukar äga Wändt altjemt mot österns rand?: Swad du på hwar skuta finner, Då man henne riggat har? Hwod, om rätt jag mig påminner, För Achilles, menligt war? Hwad historien kan förmäla En gång tågat öfwer Bält? Hwad du drömt dig höra spela Der i bäckens hwass så sällt? Hwad fom stumt fan mydet säga Våd i konst och industri? Hwad som laboranter pläga Ta till rön uti kemi? Nu på gåtor pank jag bliswit Liksom edert tålamod Klaswen till mitt namn blef gifwit, Om ni gåtorna förstod, Men om minnet eder tryter, Säger jag, att för er del Nu mitt inre dagligt flyter För er nytta och ert wäl. Ordet till charaden i föregående helnummer är: Kurbits. .ä2 3