Norrländska Korrespondenten – 22 april 1871, sida 2

Ett äfventyr vid Haga af Etheline. (För Norrländska Korrespondenten.) (Forts; från o:o 44.) — Men jag är nästan öfvertygad, att pappa misstar sig, — sade Selma. Familjen Verner har ej så länge varit i Stockholm, ty fadern var komminister på landet, och efter bans död, flyttade fru Verner jemte sina barn till hufvudstaden. De sistnämnda hade dock fått god uppfostran, och derföre tror då inte jag, hvarken på vaktmästaren eller sömmerskorna, utan min tro är den, att herr Verner och hans systrar ge lektioner i både språk och wusik, och att de nu på sommaren under ferierna i skolorna, hafva mera ledigbet. Se, pappa! detta är då min öfvertygelse. — Men blir aldrig min, — vidhöll kaptenen envist. Man förvärfvar icke så lätt, och allraminst nere på landet, den fulländning hvad talanger och konster beträffar, att man kan oppträda i hufvudstaden och gifva lektioner; och lika svårt är det att kunva säga, hvartill omständigheterna och behofvet kunna drifva en menniska. Jag kände en filosofie doktor, som reste till Amerika, der han först blef borstare på ett hotell, och sedan kom till en landtbrukare och mjölkade hans kor. Och man påstår att inom ett regimente bär i hufvudstaden, tjenstgöra som siwpia karlar, intet mindre än sju magistrar eller filosofie doktorer. Hvad säger an om den saken min kära Selma?