Gåta Jag är aflång och rund, jag oc fyrkantig är, Jag är platt både framtill oh bak; Jag bedyrar bestämdt, öjwerallt man mig fer, — Så i toja fom furftligt gemak. Clegant är jag oc ty den prydnad jag bär Skimrar ofta i rödafie gulds. Wäl det händer ibland, att i grått jag mig klär, Då med damm tiden pudrar mig full. Mången tju: aude mö titt förtrogen mig malt, Så i baldrägt, fom djup negligs. Dess förtroende oc jag med sysinad bHetult, Ty jag yppar ej hwad jag får fe. Månget lejon bewars (uppå twå ben förstås) Lastat slängkyssar åt mig minsann; Hwarför kys;en jag fått, der ör blygs jag gunäs, Ty för smider karessen jag wann. Stundom händer det wäl wrånga miner jag fätt Af en gammal och surmulen tant, Men det orättwist war, då jag ej mig förgått, Utan endast sagt hwad fom mar fant. Den meriten jag har att ej ljuga jag kan, (Om den odygden ingen mig tror) Derför omtydt jag är, utaf kvinna fom man, Utaf gammal, af liten och stor. Men jag wågar ej nu mer beröm mig att ge Och hwem är jag? — ja gissa min män. Dod jag upplysa slall: om du will mot mig le, Samma leende får du igen. Uttydning skall meddelas i nästa helnummer.