Charad. Liten Anna satt och tänkte För sig sjelf så här en kväll: Ad! om himlen åt mig ffänkte Snart mitt andra, ad hur säll, Jag mitt första då tillredde Smakjullt, elegant od) nätt, Att, då dit mitt andra trädde, Det ej tänktes på reträtt. Så hon drömde mid fin slända. — Tänk Hur lydligt det dock gid: Jnnan året gått till ända Begge delarne Hon fid. Hon fid äfwen od mitt hela Med mitt andra, — tänt Hwad fröjd: OM det tunde ju ej fela Att ffön Anna då mar nöjd. Flickor, er hon önskar alla, Mot en sådan lyda gå; Ty man kan ju lyda kalla Trenne goda ting att få. Ordet till charaden i föregående nummer är: Fattigdom.