blott Paris bewija, att det ar landets trattHara, säga de, ISt ret slita sönrer fig med fina egna bänrer! Hwat fom framför alt fattas, är en metelpuntt, omkring hwilken ordningens wänner kunna somla fia, och hwad fom dernäst fattas, är wapen. Komitens manskap har hwar och en twä, tre Chassepot-gewär oa ammunition, hwaremot re trogna gardisterna, hwilka, wå! att märka, icke samlas, hafwa magasins gewär ech inga patroner. Det ön, fort sagrtt, fituationen i juni 1848, som äterkommit. General Cremer berättas hafwa antagit militärbefälet i Paris för komiten. Han sysselsätter fig med att befåsta barricarerna och organisera ett kraftiat förswarssystem. Och hwad toger natienalförwaltningen fia för? Dagens par lamentariska tillrragelse, Dt, fom under det nu rårande tillståndet i Paris är vet mest betecknantre för nationalgardets hållning, är, att högern i tag företagit en stor stormlöpning för att ftörfta inritesministern Ricard i anlecning af utnämnanvet af prefelter. Preussarna närma fia, Paris stär åter i begrepp att blifwa skåreplats för mord od) brand, och bögern, ve konservative, denna hö ger, fom är lika farlig för landet fom fomiten i Hotel ve Ville, har blott en tanke i hu wudet att största Picard! Nationalgardet i Montmartre har låtit anftälla underfökning i anlerning of mordet på genera lerna Lecomte och Clement Tbomas. Derwit lä. rer ufrönts, att af de 34 personer, fom deltono i morden, woro 16 liniefolvater, 10 jänare, 2 zouaver. 5 mobilgardister från Paris och 1 fri skytt. En kapten wid nationalgardet, fom warit machinist wid någon af teatrarna, kommenderare Yr. Att tyskarne farit illa fram i Frantrife under lriget och att de flitigt plundrat och röfwat. har få ofta blifwit wisadt, att man känner leda att widare tala derom, Wi skulle ej heller nu åter: tomma dertill, om mi ej i en fransk tidning läst ett par uppgifter om brott af den ohyagligaste be: skaffenhet, fom tyska soldater tillåtit fig. En af dessa berättelser lyder: Tyffarne nöja fig ide med att plundra de lefwande. J Livry nära Montfer. meil, hwillet under belägringen innehades af fads siska trupper, har en generals graf blifwit uppbru: ten, kistan öpnad, och kroppen flera gånger betäckt med orenlighet. Preussarne hafwa likaledes öpnat den kista hwari generalens hustru war begrafwen; froppen har beröfwats till och med sina sista Hä der; stycken af en cachemirsschal hafwa anträffats på grifthwalfwets golf och några hundra steg från den wanhelgade platsen under fönsterna till det hus som prins Albert af Sachsen bebodde. Den döda kroppen hade ett armband om armen; det har bort tagits, och fom det genom den för 22 år sedan werkställda balsameringen uppswälda köttet fannolift ide lät prydnaden lätt halka af, har ett sabelhugg skiljt öfre delen från handen. Wi hafwa framför oss protokollet öfwer undersölningen af detta minne från den preussiska invafionen. I den lilla byn Fleury nära Mendon hafwa preusdsarne öpnat en familjegraf för att stjäla dyrbarhe: ter, som kunde finnas derstädes. En kapten hwilken i striden den 21 oktober sistlidet år sårades just i det ögonblick då signalen till återtåg gafs och föll utan att observeras af soldaterna. Olyckligtwis undgick han ej fiendens blickar. Preussarne ffyndade till den öfwergifna terrängen, i de upphäfde hurrarop, och just de män, med hwilta kaptenens folk några ögonblick förut wexlade skott, beröfwade honom klocka, kedja och penningar, utan att bekymra sig om hans sår. Händelsen har upprepade gånger beträftats af den döende, fom lemnat de noggran: naste uppgifter på de honom frånröfwade föremår len. Man inser, hwarför de personer, som plun: drat den sårade på bataljfältet, icke bekymrat sig om att transportera detta farliga witne till sina ambulanser. Utan hjelp och ide i ständ att ftåms ma blodet, fom flöt ur fåret, och att skydda fig mot kölden, tillbringade han natten på det ställe der han fallit, en natt af grymma lidanden, hwilka gjorde hans får långt alwarsammare, än det till en början wisade fig. Då han på fina män fläpade fig mot de franska linierna, warseblefs han af en tyff, fom på franska bad honom om hjelp. Det mar en baiersk krigare jom af de fina blifwit kvarglömd på slagfältet. Jag will icke mera återwända till preussarne, de hafwa gjort oss altför olyckliga sade han; jag hyser endast wänskapliga känslor för Frankrike, jag will följa er. Och på bästa sätt hjelpande hwarandra sträfwade tessa båda olyckliga mot de franska eldarne, ända till dess tysken. utmattad, bad sin kamrat stanna och låta honom få hwila hufwu det mot hans arm. Det mar denna ställning, som de båda förlorade medwetandet, och då faptenen återkom till sino finnen. hade fienden, hwilken han skänkt den sista Hjelp, dutat under. Kaptenen blef sedermera förd till Paris och dukade der un: ter för fina får. ETjugotusen peussare, fom blifwit förwista ur Frankrile, hafwa nyligen hos tyska keisaren fram: ställt en gemensam begäran om understöd eller ffa: destånd. J anledning häraf tan det wara kuriöst nog att beråtna det antal tyskar, som slickats till Frankrike från 1851 till 1856 År 1851. 58 NON: