Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1871, sida 3

mål, om ide hwarje swenst medborgare hade till: träde till dem för fina barn. ESwerge wore wisserligen icke numera någon stormalt i wanlig bes märielje, men det hade alltid såsom sädan häftat sitt anscende bland Europas kulturfolk. Skulle nu penningen sätta en gräns för de bildningssökande, blefwe följden, att wi inom ett eller annat tiotal of år ide längre lunde bibehålla denna höga ftånds puntt. Kammaren åtskildes härefter, då tiden redan mar långt framskriden. Första kammaren remitterade under måndagens aftonsammanträde till wederbörande utskott fal. m:s wid nästjörcgående plenum till riksdagen öfwerlemnade propositioner. Kammaren genomgick och godlände derefter de återstäende Y af bevillningsutskottets betänkande nr 2 angående allmänna bevillningen, hwars samtliga puntter godkändes. Dessa innehöllo för det mesta afstyrkande af wäckta motioner, med undantag af en punkt, i hwilken utskottet i anledning af wäckt motion föreslagit en förändrad och något nedsatt beräkning af den procent af allmänna bevillnings: medlen, fom pröfningsfomitg eger att i arvode för till bevillningsberedningen utförda arbeten utan ordna. Andra kammaren genomgick återstående delen af statsutskottets utlåtande i anledning af sistlidna års statsrerijorers berättelse och godkände dermid allt hwad utskottet föreslagit. Utskottets, af Första kammaren ogillade, hem ställan om strifwelse till fal mt i ändamål att få siadgadt, att Alnarpe rätenikaper hädanefter skola alslutas med talenderåär, antogs af kammaren med 95 röster mot 35. ÅJ följd of fömroarneå olika emellertid förfallit. Utan diskussieon gilladee stateutskottets af Första kammaren förut godtända förslag, att riksdagen måtte, till ersättning för förskottswis bestridda utr gifter, anwisa en summa aj 22,041 rdr 36 öre, att enligt fal m:ts disposition från rifsgäldsfontoret utbetalas. Till sist beslöt Andra kammaren, vå förslag af yr Witt, att den andel af bankowinsten, fom under år 1872 ffall till statens allmänna öchof utgå, må utbetalas å tider, fom bankofullmäktige ega att bes stämma. Förswarsutstottet fär hefwa beslutat tillstyrla rilsdagen, att hos fal. m:t göra framställning ders om, att, i den mån vakane afgifter inflyta eller rilstagen dertill anwisar mecel, en reglering måtte sie af infanteriregementens och lörers nummerstyrka, i syfte att bwarje regemente må erhålla en num merstyrka af 1000 och hwarje får en nummere styrka of 500 man, fom förlägaas på landet fom stam för bevåringen i stället för de af fal. mit föreslagna indelta regementen ach fårer, samt att denna fan få en styrka ar 24,.000 man. — Ut: stottets arbeten hafwa nu så långt framskridit, att meningen lärer wara att det snart wäntade betäns tandet angående landtsörswarets omorganisation skall funna föredragas i kamrarne ett af de första sammanträdena efter påft. Andra sammaren asfslutade i lördags afton behand lingen af bevillningsutskottets batänkande angående allmänna bevillningen. De återstående puniterua af detta betäntande biefwo af kammaren godkända. Derefter förewar statsutskottets, of Första kammaren redan aigjorda, betånfande i anledning af rissdagens år 1870 församlade reviforers berättelse angående wertställd granskning af de under fom merefollegir förwaltning ställda fonder och medel. Härwid uppstod någon diskussion rörande utskottets hemställan, att revisorernes jramställning om öfwerflyttning till andra embetswert af de till nämnda tollegii wertsamhet hörande göromål ide måtte til någon ritedagens å gärd föranleda. Denna lilsom öfriga puntter biföllos. Stateutskottets utlåtande, i anledning af ftatarevisorernas berättelse angående granskning afftatswerlets samt andra utaf allmänna medel bestående fonders tillsiånd, styrelse och förwaltning under år 1868, hwillet Första kammaren redan behandlat, genomgicks slutligen till en del äfwen af Andra tammaren och gaf anledning till twänne debatter. Den ena af dessa gälde utrikesdepartementet. Af revisororna hade den anmärkning blifwit gjord, att enligt konsulssondens obliga:ionsrätning wid fyra sär skilda tilllällen under revisionsåret Stockholms stads femsprocent-obligationer af den 30 september 1858 blifwit al pari inköpta till ett nominelt ber lopp af 17,500 rdr, oaktadt wid inköp af dylika obligationer, såwidt revisorerna hade sig belant, icke obetydlig kapitalrabatt den tiden bewiljats. Till bemötande af retta förhållande hade uti ingifwen förklaring åberopats ett mid förklaringen fogadt intvg af hr utriles statsministern, att exveditionssetreteraren E. van Brienen redowåsat förhållandet med obligationsköpen för konsulsfondens rätning — beslut har frågan