Wår gawla allmänt aktade sserdinaeman Lars Åström i Åien bar nyliaen tagit afsked från fin befattning. Mången torte kanske föreställa fig att en fjerdinasmanetjenst är ben lättaste befattning i werlten, men det är ide få. Honom ålig: ger en mängd mörosamma göromål och alt hwad en länsman finner beswärligt och intet tönante, tet måfte fjerringsmannen uträtta. Då man desinnar att Åström innehaft fin befattning i nära 40 år utan den ringaste erfättning af foden måste man egna honom fin tacksamhet och aktning för bans nit och oegennytta. Under sista tiden har här insamlats till utför desspanmål åt de genom kriget utblottare frangmännen, Lifwade af den största sympathi och metlivande med det olyckliga folket hafwa ala williat offrat en efter deras tillaångar ej obetytlig skärf för ren gota saken. Öfwerallt har vod hysts farhåga att de insamlade merlen skulle komma att brantffattag af några snikna prester, men tå re gifmande erhållit upplysning om att bet nu more husbållningssållskaper, fom storo i spetsen för insamlingarne, bar teras fruktan till någon tel minskats. Slutligen fan jag ej underlåta att berätta ret fyndiga fått hwarpå wår borgmäftare erhöll fin tienst. För omkrina femton år fedan aick koleran ganska häftigt, och Suntrswahs borgerskap turade om att hålla wakt wit tullarne för att hindra sjuttomen från att intomma i stoden. En wacker bag fommer wår boramästare, tå för tiren landthandlande, refante, och wakten wille hindra honom att tomma in i ftaden samt frågar efter fundbhetör pass. Jaa är borgmäftare i Liden och Byn — sworas det —Zod behöfwer ej hafwa något paf. 7Safå, ursåfta, säga bugande re waktande borg: rarne och öppna ftarsportarne på wid aafwel. Brita Märta Söderberg. —an33i NNE