Sörensen, sjunger waggwisor. Cliosson, litteratör. dalnden ) polistonftaplar. En postgumma. (Händelsen tilldrager fig i Europa.) Förfta tablån. Gallien (afslutande ett föredrag): Ja, mina wänner! Frihet, jemlikhet och broderffap är den nya tidens lösen. Lefwe republilen! a Deutscher (afsides): Lofwad mare Gud! Andte ligen träffar jag den der förrömde leufstedtaren och mafulaturmångiaren — han, fom mill wända upp och ned på den bestående ordningen. (Rusar fram oc fattar Gallicn i rocktragen.) Herre! Hwar och en är herre öfwer fin ftadare, herre! — och derför sta jag, med Guds hjelp, ge er betalt för gammal ost, herre! (Knyter näfwen.) Titta på den, herre! — och smaka på den här näfrätten, herre! Här har ni en, herre! — och der en, (Gud ware tackad!) och der noch ein Mal en redig. Bort: sättning följer, herre! (Slår omkull Gallin.) Swilfen wändning genom Guds slickelse! (Fort. far att bearbeta den fallnes letamen.): Gallien: Slå inte ihjäl mig! Så inte ihjäl mig! Deutscher: Präktig klocka ni har, herre! Den ffa wi med Guds biftånd, rädda. — Widare i texten! sämnt på Gallien.) Spar aldrig på mina trumf, jerre! Gallien (till Eunglish): Hjelp mig, herr gross, minut-, och lumphandlare! English: Har inte tid Måste gå in i boden, för att ftöta min kommers. (Afsides.) Deutscher god fund. Har mydet aktning för den mannen. (Deutscher putfar fin näsa med föpmannens ffylt, ett stycke flaggduk.) Goddam! (Knyter näfmen i — byxsäcken.) Gallien: Käre fiskar Ryssling! Bistå mig! Ryssling: Kan inte tomma i fråga. Slagtarn och jag ä ju gora wänner och bröder! Pion (fynes i ett fönster i Maccaronis hus): Jag är bönhörd: han får duktigt på pelsen, den der otroshjelten fom kolporterar irrläriga tidningar. (Faller på knä.) Lofwad mare den allena saliggörande läran! Gallin: Maccaroni! Hjelp mig, läre Maccar roni! Slagtarn slår ihjäl mig. Maccaroni: Kan ej! fa Runeberg. Jag måste gå in till mig för att wräfa den fördömde fyrt: waktaren. Ogulden hyra, förstås! — har thepflites stört husfriden, förstås. Addio! Gallien: Herr major! herr major! Drag ert swärd och bistå den förtryckta: von der Wien: Det må tusan göra. (Assides) Jag wet fen gammalt, att Deutscher är stark fom en björn. Dessutom är min wärja magasinerad — på assistansen. Gallisn: Spanier! Spanier! Jag dukar under. Spanier: Hä hä-hä! Slagtarn fär plikta för fnif: skärning. (Sjunger.) v Frihet, will jag lofwa, är ten säm sta gåswa ... Hi hi hi! Deutscher (till Gallien): Hit med portmonnän, herre... Gallien: Hjelp! Hjely! Han mördar mig! — Hjelp mig, Schweizer! Wi åi ju naturliga syskon. Tänk på mamma Respublica! Schweizer: ÖJngen bror i fpel! bror lilla. Hwar och en får sopa rent för fin dörr. Gallien: Aj, oj! Han tar lifwet af mig! — Bill ingen hjelpa mig? Portugallo, Turkos, Grekander, Sörensfen, Swensson — Hjelp! hjelp! Portugallo: Sta jag, fom inte är granne mer kolportörn ... Sörensen: — och ffa jag, fom är granne med slagtarn ... Hu, då! Grekander: — och ffa jag, fom är få liten... Turkos: Ån jag, då, fom är få sjuk, få sjuk, få sjuk... Nej, pass för mej! . Swensson (affides): Sta jag, passa eller knacka Inacka in skallen på den der ojörskamda flag: tarn? Mod, Swensson! Mandom, mod och morske män fing i gamla Swerge än! (Högt till en posigumma.) Den der Deutscher tycks wara en mycket gudfruttig kanalje. Postgumman: Måtte wäl de! Måtte wäl de!! Denischer (till Swensson): Hur sa ni, herre? Siv jag gudfruktig, Herre? Bed genast om ursätt, herre! Annars, herre — (Wisar fnifwen.) Swensson: Jag får allerödmjukast be herr Deuts scher om ursäkt — allerödmjukast, allerödmjukast! — Nej! herrn är wisst inte gudfruttig. Gud beware mig från att hysa en så tränlande misstanke om en så — så — så stor och stark man! Ber allerödmjutast om ursått — allerödmjulast, aller ödmjukast. (Ajsides) Det är båst att passa, ty det passar inte att knacka ... Gallien: Förbarmande! förbarmande! Deutscher: Kanhända, herre! Men (något för når got och inget för inget, herre! Jag ffa släppa er, om ni will ge mig er elsassiska rock och den ena 2 mm Mn GC — — DD 2 2