som de religiösa rörelserna i wårt land onelligen haft oh att det ej fan nekas, att det s. k. läferiet med sitt bafunaljud wäckt menniskorna ur deras andliga lilnöjdhet. samt huru fördragfambeten till: wäxt mot bwad förhållandet mar, t. er. då pastor Scott här utsattes för folthopens Jörföljelser. Han widrörde äfwen något förhållandet med Erik Zansson i Helsingland, med de till tatoliciamen öfmergångna swenskarne o. s. w., allt i de år, då man ej ännu lärt fig fördragsamhet mot olita tänlande. Läseriet i allmänhet, såsom uttryck för ett starkare religiöfst behof, mille talaren ingalunda fördöma. Mucket har blifwit detta läseri tillvitadt, bland ans nat att det framkallade tif och split inom familjerna; men han erinrade om huru många andra, mindre betydliga orsater, ofta hade likadan werkan. samt att oenighet nog tunde uppkomma af t. ex. endast det gamla tända twisteämnet om hmwar ffåpet slulle stå. Man borde ej fylla allting på läseriet. Så mydet talaren än wille taga i förswar de på ett humant sätt och i öfwerensstämmelse med förnuft uppkomna religiösa rörelserna i landet, få litet funde han gilla den werksamhet, fom utöfwas af den s. k. Evangeliska Foftertandsftiiteljen. Så snart ett ändamål i denna syftning ej funde upp: näs på annat fött än genom att loesa en struf i hjernan, wore saken betäntlig. Och det fan ej ner fas, att evangelista fosterlandsstiftelsen just arbetar med något sådant. Fromleriet har blifwit en ande lig sjelfförgudning, som mill utmärta fig genom föratt för allt menskligt och derigenom ock för det gudomliga hos menniskan, hennes förnuft. Det är deruti det farliga ligger. Ör Lenfstedt angrep med stor frimodighet nygnämnda sällskap, men han gjorde det ide med tomma ord, eller med framläggande af fina egna jubjeftiva åsigter, utan med en mängd citationer från fällffapets egna handlingar. Det war evangeliska fosterlantsstiftelsens ärsberättelser, som levererade witnesbörden mot sällstapet, och detta helt enkelt genom att punlt för punkt framläggas för de för: samlade. En stor del af församlingen tycktes förut ide känna fosterlandsstiftelsens fätt att gå tillwäga och uttryckte derför fin djupa förwåning öfwer hwad man nu fit erfara. Åtstilliga momenter tucktes wara af en mer än wanligt gripande werkan. Jnnan tal ingick i detaljer, sökte Han i allmän: het taraftärifera det ifrågawarande sällskapet. Det hade blifwit framstäldt såsom något underbart och witnade om den werfan en fåran anda, fom detta sällskaps, tunde hafwa på foltet, att öfwerallt, hwar sällskapet genom sina ombud framträdde, dit strömmade oc foltet till. Men, frågade tal., månne det är behofwet efter Guds ord, som t. ex. drifwer folkströmmen här hwarje föndag mot Blafiiholmskurkan? Månne det icke är lika mycket, emedan man icke wet hwad man skall taga sig till under dessa par timmar på söndagen? Man tänner behof af att förströ fig på något fött. OM ide är det swårt att locka folk till sig, då det ide gifwes når gon konkurrens. Lät en sådan tonkurrens uppstå genom intressanta föreläeningar, med musit kanste, uti stora och wackra lokaler, och wi få wäl fe hwad som då kommer att stå kwar af den der såsom öf wernaturlig utropade dragningstraften. Man må ide inbilla fig att begäret efter fonventitlar härleder fig från någon öfwernaturlig werfan på menniskan. Allt som åstadtommer äns dring i det wanliga och enformiga är eftersölt. Tasfspelartonster och trollerier, en Bosco, en Olivo, en som misar björnar, ja bara ett positiv locka ju folk omfring fig. Det är endaft för den ytliga betraktaren eller för den federfjutes fantasier, som fonventitlar och sådant funna stållas i samband med något öfwernaturligt. — Oh litwäl har evangelista fosterlandsstiftelsen sökt framställa hela sin werksamhetet just i en öfwernaturlig dager, under ret siiftelsen med oför: dragsamhet bemöter alla separatister isynnerhet bap: tisterne. Det war derpå talaren ur ftifteljens egna handlingar framlade talrifa och ojäfattiga bewis. De olunnige kolportörerne må ursättas för all denna widstepelse. Men hwad stall man säga om stifteliens styrelje, fom bestär af bildade personer? Hwad skall men tänka om de män, hwilta begagna fin ställning i samhället för att på ett rått oc ofmakligt sätt utbreda de frassaste jördomar oc) det widrigaste oförnufi? Tal. ansorde namnen på dem fom under olifa år utgjort fosterlandsstiftelsens smrelse, samt lemnade för öfrigt åtstilliga statistiska fom onelligen Hade sitt intresse och upplysningar, e ! Ä i bidrogo att sprida ljus öfwer styrelsens mertsamhet. Under sina citationer ur stiftelsens årsberättelser tom hr Leufstedt också till året 1869, då styrelsen iycktes träda i omedelbar beröring med djewulen, enligt hwad ärsberättelsen upplyser. Tal. förtlarade sig icke kunna afgöra om detta skulle höra till det tragiska eller komiska, kanste wore det tragitomiskt. Ahörarne tycktes dock anle det tomista elementet öfwerwågande, ijvnnerhet då talen, med for sterlandsstiftelsens ärsberättelse i hand, skildrade den ande onde hmilfen Her exponerades, och fann ho