Norrländska Korrespondenten – 14 mars 1871, sida 3

vilja visa mig i all min glans och komma de enfaldiga landtboarne att gapa af förundran och förtjusning öfver så mycken elegans, så mycken skönhet. Jane kastade en förstulen blick på sin unga herrskarinna, och med denna enkla blick säg hon, att hon redan hade lyckats öfver förväntan. Camilla reste sig upp från siu liggande ställning och förklarade, skrattande, stt hon verkligen hade lust att bevista den der balen. All trötthet var med ens borta och, sättande sig framför spegeln, lät hon Jane ordna sitt hår i den mest koketta och ovanliga coiffure. Då grefven en stund sednare återkom från en promenad i fria luften, fann han sin hustru vid briljant lynne, och kvicka infall samt ljufva och glädtiga ord flödade öfver hennes läppar. Han kände sig belåten deröfver, men djupt in i sitt hjerta erfor han hela bitterheten af den tanken, att hvad mannen icke förmått åstadkomma, det lyckades med lätthet för kammarjungfrun. Emellertid klädde sig Camilla denna afton elegantare, präktigare än vanligt, och när hon vid sidan af sin mans arm inträdde i prostens enkla lilla våning, nådde henne månget utrop af beundran och förvåning. Jane hade haft rätt, det kunde vara en tillfredsställelse att väcka uppseende äfven i en societe sådan som denna. (Forte.)