Hwarjehanda. Afwen dn, min Brutus. Nästan alla tet fallna kejsartömets wänner wände den nedgående solen ryngen. Så aör äfwen sjelfwa Paul de Casfagnac, sonen, hwilken förr i dess tjenst med penna om också ej med swärd for fram fom den morske Achilles Ur sin fånaenskap i Tyfftand, bar han til en fransk tidnina skrifwit ett bref, i hwilket ban afrårer från hwarje försök till en bonapartistist sammanswårining. SHwad fule vet tjena till? säner ban. Qejfareng rol är utspelt och ven fejgerliga prinsens fan ännu ej börja. Front rife behöfwer en arm af jern, fom fan lyfta det upp från jorren och åter ställa det på fötter. En såran arm mill jag wälsigna, den må fomma från böger eller från wenster. Mirt bland mitt for sterlands ruiner har jaga blott en lidelse, det är ben att wara patriot och fransman. Jag will ärligt tjena ordningens sak, hwem fom än blir def representant; lika wisst fom jag äfwen framgent skall bli en fiende till oordning. Jag wet ide, om Frankrife skall återkalla Napolconiderne; men jag önskar ej en sådan återkallelse, fom fan: ske ffule wara förhastad och bli olycksdiner för denna dynasti, som altid skall ega mitt hjerta.