Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1871, sida 3

Paris under wapenhwilan. Få menniskor, fom ide lefwat i Frankrikes huf wutstad under de sista månaderna of belägrings. tillståndet, eller ide under wapenhwilan tagit der i närmare skärskådande, torde funna pöra fig en någorlunda riftia föreställnina om de oerhörda li banden tenna jätteftad warit underkastad, och få menniskor torde följaktligen äfwen wara i stånd att till deras fulla wärde uppskatta det mod oc ven sjelfförsakelse, fom dess innewånare wisat un der dessa pröfninaens dagar. Genom skildrinaar af opartiska och fullt tillförlitliga personer bli man emellertid få småningom alt mera i ftåm att riktigt uppfatta Paris werkliga, förfärlig tillstånd under den sista belägringstiden. Att för öfriat nöden för en stor del af Paris befolknin, ide ännu, trots den ftora tiflförfeln af lifsmede blifwit lindrad, utan twärtom för mången till oc med blifwit ännu ytterligare ökad, är en känd sak, och ännu dö tusentals menniskor i weckan af hun. ger och nöd. Wi skola här nedan meddela några intyg rörande Paris utseende under mapenbwi lan. Hörom först hwad en korrespondent till Neue freie Pregje (C. Aboni) yttrar derom i ett brej från Versailles den 14 Februari. Sedan han först berättat fina hemska intryck under färder mellan Versailles oc Paris, fortfar han sålunda De första stegen i staden aäfwo aenast fråm ningen för hela tiden af min wistelse terstädes. Det war en dyster, dimmig afton. På gatorna rådde djupt mörker Petroleum-lyktorna ffimras ve lift lyswed utåt demörka husmassorna; mennifforna wandrade tysta och få till antalet genom gatorna. Jag skyndade öfwer boulevarderne. KA. war entast sju, och redan woro de flesta butiker na stängta. Endast der matwaror utbjödes till salu trängde fig bleka, magra gestalter trånsullt