Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1871, sida 3

att man gor palwen allt for stora esteralåtöet, oå) de konservativa, som anse, att man icke gifwer hor nom nog. Det har derföre äfwen luyckats ministe ren, som intagit en medlande ställning i denna fråga, att med en pluralitet af 60 röster genom drifwa fina förslag med få ändringar, dock ännu endast den Hörsta hälften af lagen. Särffildt Har den genomdrifwit, att päfwens person är helig och okräntbar; att angrepp mot honom eller försöt der: till straffas så, som wore de rigtade mot konungen, och detsamma gäller om kränkningar i tal eller tids ningarna, od) det så, att de skola åtalas af juftis tieministern. Dock har det tillagts, att dessa mål stola ådömas af jury och att det skall wara full frihet för pröfningen af religiösa frågor. Under öfwerläggningen sade en af de radicale, Billia, att det hade talats så mycket om den katolska werldens inflytelse, men att man aldeles förbisåg, att de 200 millionerna katoliter i sjelfwa werket endast funnes i statistiken. Talaren wille åtminstone för fig oc) fina wänner häfda, att de woro alldeles Hit: giltiga i religiösa saker och ingalunda troende, samt att han sjelf endast af statiststiska och lolala skäl hörde till den ambrosianska (d. w. s. tombardiffa) tyrkan, fom, utan att wara kättersk, dot aldrig hade warit popistisk. Ii behöfwa alls ide någon påfwe, oh, tillade Billia i motfat: emot minift: rarnas förklaringar, med den werldsliga makten bortfaller äfwen den andliga. Han påstod widare, att så som regeringsförslaget wore affattadt, skulle det wara omöjligt att få säga, att Alexander den Sjette war en slyngel, emedan man lika litet finge tala illa om någon äldre påfwe fom om Carl Al bert, och att man ide skulle funna hwarken i kamvarna eller i tidningarna tala om påfwen och pårwedömet utan att blifwa straffad efter i mildafte fall kallad till ordningen of ordföranden. Det är tanske just i följd aj detta tal, fom 2 i lagen fick det ofwannämnda tillägget om jurys dom i dit: hörande rättsfrågor och om full frihet att pröfwa religiösa och kyrtliga frågor. De andra paragrafer fom antagits, ordna när mare påfwens ställning. Han får enligt dem ett årligt underhåll af omtring 3 och en halj millioner lire, hwilket ide får beskattas, samt twå flott i Rom, Vaticanen och Lateranen, med dertill hörande oyggnader och lusthuset Castel Gondoljo. Dock fastftälles det, att samlingarne i Vaticanen fortfa rande skola wara statens egendom samt att deras begagnande skall wara fritt litsom hittills, och det har derföre warit tal om, huruwida det icke wore bäst att föra dem bort, emedan man derigenom stulle undgå möjliga konflikter. Påfwen får ytterligare rättighet att hålla lijwakt samt jsäkerhet emot, att någon husundersölning eller andra rättsliga sieg företagas af de werldsliga myndigheterna i hans flott och arkiv. Det stod hårdt att genom: drifwa denna bestämmelse, emedan många deruti sågo äterinförandet i wiss mån af den gamla afyl: rätten, hwilket ministeren dock bestred. En sådan frihet som tillerkännes påjwen, medgifwes äfwen eÖnclaven, fom sammanträder till påfwewal, och de påfliga embetsmän, hwilkas wärf det är att kungöra hans wilja i andliga frågor. Slutligen står honom full frihet att underhandla med ut: ländska regeringar, och deras gefandter mid päfliga hofwet stållas på lila fot med andra diplomatiffa agenter. Men Hittills har, fom sagdt är, endajt den ena hälften af lagen genomgått deputerade fam maren, oh det är ännu mycket twifwelaktigt, huru wida man skall lyckas genomdrifwa den andra Hälften, som handlar om kyrkans och statens inbördes ställning. Den konservativa sidan af deputerade kammaren will nemligen helst hafwa denna afdel ning tills widare uppskjnten, lilsom de radicale före draga, att hela lagen blefwe uppsljuten; och kommer den under behandling, skola säkerligen från de rvaditales sida allwarsamma ansträngningar göras för att antingen göra skilnaden mellan kyrka och ftat ännu skarpare än lagen gör dem, bland annat ge nom afskaffande af författningens bestämmelse om, att katolska kyrkan är Jtaliens statskyrka, eller och: så för att göra statsmaktens tillsyn öfwer biskopar och prester strängare och derigenom hämma deras agitation mot staten och dennes Hela nyare utmed ling. Huru bitter sinnesstämningen hos de klerikala och hos de päfliga myndigheterna år mot italienska regeringen, fan bland annat synas of en rundffrifs welse från kardinal Antonelli till alla nuntier, hwaruti klagas öfwer, att kronprins Umberto och hans gemål hafwa tagit bostad i Quirinalen, att de hafwa framställt fig för foltet på slottets balkong, hwarifrån förr päfwen gaf fin wälfignetfe, hwiltet allt sammans framställes såsom förödmjutande kränkningar för påfwen och päfwedömet. Bi: dare klagas öfwer, att det bildat fig ett samfund af fritänkare, fom i fina tidningar angripa den öfwertro, fom kallas den katolska läran och öfwar fri utdelning af protestantiska böcker och biblar. — Det talas äfwen om, att wärfningar förehafwas i Belgien och andra länder för att göra ett forståg mot Rom och återinsätta påfwen, och det lärer wara fullt kunnigt, att särdeles i Tyskland, Oltervite och Belgien en stark agitation för sådant ändamål bedrifwes. Ej underligt då, att från andra