blott med den inskränkningen, att ingen finge rösta med mera än en tjugondedel af kommunens hela röstetal, war tydligen den werkliga walrätten också lagd i minoritetens hand. Ett fåtal funde styra och ställa i städerna efter sitt goda behag, öfwer förwaltning, beskattning och alla andra kommunens gemensamma angelägenheter. Oppositionen, de demokratiska intressena, den mindre bemedlade majoriteten inom kommunen, litet eller intet af allt detta inkom bland styrelsen och förwaltningen, endast förmögenheten war der representerad. Rågot annorlunda har det kommunala lifwet börjat att gestalta fig, eller fan åtminftone gestalta fig, sedan, i följd af det allmänna ropet mot 1862 års rvöftskala, en sådan jemkning i denna införts, att uti städerna ingens röstetal får öfwerstiga ett hundra röster; ehuru denna lilla halfreform wisst icke warit tillräcklig för att göra den kommunala rösträtten fullt förnuftsenlig och rättwis. Jakttaga nu alla kommunens medlemmar sina både plikter och rättig: beter, få funna malen i allmänhet utfalla efter mar joritens önskan, oc den inkomstrita minoritetens bemödanden att uteslutande med sina kandidater ber sätta fullmägtigplatserna tillintetgöras. Men det fordras då, som sagdt, att litet hwar begagnar sin rösträtt och att en endrägtig samwerkan åstadkommeg mellan de många. Många bäckar små göra en stor å; tio röster på hwardera af 100 medlemmar gifwa lita stor summa fom 100 röster på hwardera af tio medlemmar, oc det är lita lätt att finna de hundra tiomännen fom de tio hundramännen. W. T. ninin —