faltorn, den förnuftiga perjonligheten, erfarenheten, insigten, derunder helt och hållet underordnades. Följderna af detta till lag upphöjda brott mot rätt: wisan och menniskowärdet dröjde också ej att infinna fig. De mångröftande blefwo snart ensamma mid walförsamlingarne, då de, som egde få röster, ej ansågo det mödan wärdt att på dem infinna sig, och sålunda uppstiod inom fommunerna ett Ifegalis seradt fåmannawälde med penningen till underlag, det sämsta af alla hittills uppenbarade wälden, un: der det massan aj stadsinnewånare, i trots af de tillerlända rättigheterna satnade all werklig andel i den kommunala sjelfstyrelsen. Stadsfullmägtigin stitntionen hade sålunda midt uti nittonde århun: dradet ombildat wåra städer ester mönstret af me: deltidens aristotratiska republiker, liksom Hade någon modern civilisation med dess läror om mennifforät: tens betydelse aldrig funnits. Det sades, att ett fåmannawälde är det sämsta af alla wälden. Den allmänna orsaken härtill kan sägas ligga i den ensidiga karaktär, ett sådant wälde alltid måste antaga. Det representerar nämligen hwarken det helas intresse, såsom enwåldsmakten, eller majoritetens gemensamma insresse, såsom folt makten, utan endast en wiss samhällsklass, hwars fördelar ej allenast icke sammanfalla med det helas eller mängdens, utan twärtom efter regeln äro dessa alldeles motsatta. Betänker man härwid tillika, buru naturlig och wanlig den benägenheten är hos menniskan, att hon förblandar det egna intresset med det ullmänna, det hon önskar, med det hon bör, med andra ord, swårigheten Hos henne att, äfwen då hon skall föreställa en det allmännas måls: man, lösslita fig från sidoinflytelserna af den enffilda fördelen eller af andra särskilda motiv, få inser man lätt wådorna af att styresmännen i ett samfund insättas af ett fåtal bland dess medlemmar. Faran häraf blifwer på sitt fött lika tor, antingen denna walminoritet sinsemellan är enig eller icke. Ju större nämligen enigheten är inom en sådan minoritet, desto ensidigare och hänsynslösare blir den i sin magtutöfning, desto mera frestas den att, i förlitande på satsen enighet gifwer styrka, trotsa eller kufwa hwarje försöt till opposition från annorlunda tänkande medlemmar utom sin krets. Råder åter söndring inom ett sådant wälde, så kan denna ej härleda sig från en werklig skiljaktighet i intressen och deraf beroende berättigade tendenser att ej låta det ena intresset förträngas af det ans dra, såsom då uti en församling det ena partiet arbetar i liberal, det andra i fonfervativ anda. Striderna inom ett fåmannawälde framkallas alltid af personliga eller andra lita småaktiga anledningar och grundlägga ej en berättigad partibildning utan endast fraktioner, eliquer, eller hwad man mill kalla degja sammangaddningar till främjande af privata fördelar, och ju häftigare dessa strider blifwa, desto mer lemnas omforgen om det helas bästa åsido. Det är på grund af dessa och likartade mifför hållanden, fom man mäåste uttala förkastelsedomen äfwer all sådan lagstiftning, fom gynnar uppfomsten och upprätthållandet af något fom helst flags aristokratwälde, det må wara bördens, penningens, tjenstens eller ett af dessa tre arter kombineradt, och detta gäller lika mycket på det kommunala som det statsborgerliga området. På det sednare har man, underwisad genom erfarenheten och på grund af de sociala åtskilnaderna i intressen, som bekant infört systemet af twänne kamrar, hwarwid afses, att den egentliga folfmagten med dess intressen skall wara representerad genom Andra kammaren. Skall denna twådelning inom det kommunala området anses umbärlig, få måste ock representationen genom stadsfullmägtige blifwa sådan, att den i sin krets ensam motswararar de båda politiska kamrarne och ej blott t.ex. första fammaren, någonting fom omil:korligen inträder, i händelse majoritetens walrätt genom wissa lagbestämmelser blott finnes till i in: billningen. Så länge det ännu gälde inom stadskommunerna, att man fick beräfna lika många röster, fom man betalade bewillningsriksdalrar efter andra artikeln,