eljest skulle han äfven förut, ehuru han icke varit gift mera än i tvänne mänader, ha sett hurusom hans unga hustru i allt tyckte, att Sverge var ett litet fattigt land, och att ingenting i hennes ögon var dyrbart och skönt nog. Han skulle ha observerat den mine af förundran. som visade sig på heunes ansigte vid åsynen af hans fäders slott, liksom om hon tänkt sig det dubbelt så präktigt, dubbelt så storartadt. Hon hade i den make hon valt tänkt sig en förste, som kunde täfla med kejsare och konungar i fråga om prakt och rikedom, och då hon fann att han i verkligheten endast var en grefve, kände hon sig bedragen. Den unge grefve Rubensköld borde ha tänkt derpå och förstått att en ömtålig orangeriväxt sällan trifves väl, då den omflyttas i en annan jordmån. Men han hade glömt det i ögonblickets hänförelse, och han glömde det ännu, Han tänkte endast på kärlek, och denna kunde han i rikaste mått erbjuda henne. Han såg henne blott i det vackraste ljus, och den lilla skugga, som han just i dag fann hos henne, försvann snart. Hon räckte honom juvelskrinet, och, likt ett nyckfullt, bortskämdt barn, förklarade hon att hon ville se mera på dess innehåll en annan gång. — Jag är trött, sade hon derpå, divanen Trborta synes mig ganska iobjudande. — Nå så begagna den då, min engel utropde grefven, glad öfver att hon fann behag i ngot. Med en tjusande rörelse sträckte Camilla bda händerna mot honom, och som grefven scstod hvad denna åtbörd hade att betyda, tog