tagas endast om den är förenlig med wår heder. J walet of mmistrar hade han endast fästat affer cende wid allmän aktning, karattär och duglighet. Regeringens mål är att återföra freden, att reorganiserna landet, att återtöpa dess kredit, att gifwa arbetet tillfälle till werfjambet. När detta en gång är upnådt, öfwerlemnar regeringen landet åt fig sjelf. Detta fan då, i fullt medwetande om hwarpå det kommer an, fjelf bestämma öfwer sitt öde (ihållande bijallsrop). Församlingen antog rege ringens förslag att fända en tommission, bestående of 15 utaf församlingen utnämnde deputerade, till Paris för att gifwa understöd åt fredsunderhandlingarna. Från Paris skrifwes den 7 d:s: Bristen på lifamedel tyckes ide hafwa warit få stor, fom Jules Favre skildrat den. Åtminstone wet man bestämdt, att parisarna icke hafwa hemtat ett enda bröd eller stycke fött of de förråd, fom tyska armen under de sednaste dagarne erbjudit dem. J fästena funnos ännu fora sörråd af bröd och fött, fom ide hafwa blijwit flyttade till hufwudstaden, och personer, fom hafwa warit i Paris, försäkra, att i magasinen der: stades ännu finnas betydliga förråd of litemedel. J ett annat bref skrifwes den 5: Hufmudftadens förseende med lifsmedel har warit få förträffiigt organiseradt och genomfördt, att den skulle hafwa tunnat hålla fig i ätta weckor till, om man ide under de första månaderna hade ödslat med alla lijsmedel, i den sasta öfwertygelse, att belägringen omöjligen kunde wara längre än sex weckor. Det war isynnerhet bristen på mjöl, som twang Paris att tapitulera. Under de sista dagarne hafwa emel: lertid både från Bordeanx och norra Franlkrike öfwer Dieppe ofantliga kvantiteter mjöl blifwit sända in i staden. J den nya franska ministeren äro alla partier representerade, ehuru den republikanska karaktären är bewarad. Det har talats om, att Thiers skulle hafwa bestämt fig för den republikanska regerings: formen. Det är dock föga troligt, att denne statsman skulle hafwa wid sin ålder swilit fin förra politiska öfwertygelse och sina gamla orleanistiska sympatier; deremot är det helt naturligt, hwad som i ett telegram från Bordeanx berättats, art Thiers i nationalsörsamlingen yttrat fia ide funna begripa att man fysjeljatte fig med konstitutionsfrågan, medan Frantrite stär under fiendens påtryckning, samt att han derföre uppmanat församlingen att göra allt för att komma landets lidanden och dess ockupation af fienden att upphöra. Stilleståndstiden är i alla fall knapp nog för fredsunderhandlingarnes slutförande och förmodligen är afsigten med den femtonnannafomitg, fom blifwit sänd till Paris för att wara medlare mellan nationalförfame lingen ech de personer, fom underhandla om freden, att fredswerlet härigenom skall funna snabbdare ber fordras. En fransk tidning låter förftå, att Tyffs land ide ämnar gå in på någon förlängning af stillestäåndet, och hotar med att, om det ide erhåller ftodeerfättning för det förflutna och garantier för framtiden, fon det fe fig föranlåtet att hålla Pa: vis besatt. Om beskaffenheten och widden af denna skadcersättning och dessa garantier, d. w. s. om fredswiltoren har man ännu inga tillförlitliga underrättelser. De måste, säger hr Thiers, almars samt öfwerwägas, och antagas, om de äro fören: liga med Frantrifes Heder, men mera upplyser han ej derom. Huru bestämda tystarne äro att häfda sin besittning af Elsas och tyska Lothringen, synes bland an: nat deraf, att de redan införa tyska lagar och ins rättningar, indela landet i kretsar, utnämna nya embetsmän o. s. w. De medgifwa sjelfwa, att finnesstämningen emot dem ingalunda är wänlig, fär deles bland stadsboarna, och de mwänta, att det fluts liga afträdandet skall medföra en betydlig utwandring; men det är få micket bättre, säga de, ty tillräckligt med tyskar skola nog inwandra i deras ställe, och landets sammansmältning med Tyskland kommer derigenom att underlättas. Särdeles lära judarna wara franskt sinnade och en mängd af dem hafwa redan blifwit utmisade ur landet af den preussiska ståthållaren. Äfwen förtjenar det att uppmärtsammas, huruledes en Strasburgertidning i en uppenbarligen officiös artikel omtalar utskrif ningen af walen till franska nationalrörsamlingen: Tyska regeringen har genom att tillåta fullfomligt fria mal i Elsas och Lothringen wisat fin stränga lojalitet och altning för traktater. Men elsassarna må ingalunda tro, att i denna eftergifwenhet ligger någon afsigt att göra något medgifwande beträffande det hufwudsatliga fredsmwiltoret. Den tyska synpnnlten i denna sat förblifwer oförändrad, hwad som än kommer att framgå af walen och nationalförsamlingens beslut. När elsassarna ännu en gång ktallas till en handling, i hwilken de uppträda såsom franska statsborgare, få må de ide uttyda dessa wal såsom ett flags folkomröstning, fom skulle hafwa betydelse för deras framtida ftällning. Om walen i Etsas skulle wisa något gynnsamt tecken för landets återförening med Tyskland, skulle det wara en werllig glädje sör oss; men om de deremot under ögonblickets passion få en radisalt fransk utgång skall Tyskland icke låta missleda sig of detta subjektiva och ögonblickliga motstånd i