dighet var visserligen kvar, men utgjordes med en obetydlig hontingent, neml. med den så kallade adelsfanan, hvilken altifran k. Carl XI:s tid icke bestod af mer än 550 man i Sverige och Fiuland, Det oaktadt blef frälset derifrån befriadt, och rustningen pålagd endast kronooch skattehemman. Det finnes dock en del s. k. berustade säterier. De äro nenl. sädana, som vid Carl XI:s reduktion blifvit indragne och derigenom förvandlade till krono, men som egarne sedermera återvnunit till säterifrihet mot vilkor att dem berusta. I allmänhet anslogs ett hemman att utgöra ett rosthåll, men med afseende på de räntor bemmanet erlade och hvarifrån det vid rustningen befriades. Man ansåg rustningen böra motsvara en ränta af 30, 40, 70, 80 daler olika i olika orter. På detta sätt bestämdes rusthallets storlek. När räntan uppgick till en sådan summa blef det ett rusthall. Var räntan högre, gick öfverskottet till kronan, var den lägre erhöll hemmanet till hjelp en motsvarande ränta, — som det ännu uppbär direkte och med samma rätt som kronan — från ett annat hemman, hvilket sistnämnda hemman kallas angementshemman. Kronan förlorade härigenom en betydlig statsinkomst i hemmansräntan. Förlusten uppgår, enligt hr Grill (Indelningsv. sid. 12) till omkring 800,000 rdr banko, och detta är hvad rustaingen kostar kronan. Men i andra provinser, synnerligen Skåne, i hvilken provinspersedlarne utgå etter kronovärde oförändradt sedan Carl XI:s tid hafva hemmanen deremot förlust. o Härefter följer uppgift öfver hvad rusthållen hafva att prestera samt om exercismötena och slutligen omtalas: oBatsmans-roteringen, som är indelad hufvudsakligen i kustprovinserna efter samma (men i allmänhet lindrigare) grunder som infanteriroteringen, med undantag af ett par provinser, hvilka blifvit starkare roterade i anseende tili granskapet af flottans station, men dessa hafva liksom rusthallen fått ersättning genom eftergift i hemmansräntor. At det ofvan, ur Agardhs statistik, anförda synes att indelningsverket uppkommit emedan allmogen önskade undgå en obegränsad utskrifniog af krigsmanskap och att det kommit i stället för den allmänna folkbeväpningen som vi nu vilja införa; det synes ätven att såväl skattesom kronohemman blifvit berustade och roterade och det utan någon åtskilnad i anseende till olika jordnatur. Som nu skattehemmanen innehades af sjelfegande bönder och kronohemmanen af arrendatorer under kronan, hvilket fortfor äfven efter indelningsverkets införande till dess att 1723 års riksdag beslöt att kronohemmanen skulle få köpas till skatte, och då ingenstädes talas om att eganderätten till hemmanen berodde på att rustning eller rotering uppråtthölls, på annat sätt än för öfriga skatter både i stad och på landet, så synes det ej vara besynnerligt om rustoch rusthållare icke vilja åtaga sig ökade bördor då deras knektkontrakt tillförsäkrat dem befrielse från utskrifning till krigstjenst för sig, sina barn och nödiga tjenare; det kan väl åtminstone ej kallas för egennytta att de ej vilja ingå på ökade fordringar då de för sin del länge fullgjort sina förbindelser till landets försvar; snarare kan det kallas för egennytta af landets öfriga medborgare, att då de hittills varit befriade från att i lika mån med rustoch rothållare bidraga till försvaret, de fortfarande vilja att tyngsta bördan skall hvila på dem af landtmännen, som äga rustoch vothåll. Franm Utlandet. tationalfötfmtingen i Bordeour har den 18 dennes emottagit en dellaration, undertecknad af represenfanterne för devartementen Hant Rhin. Bas