Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1871, sida 3

— glådje, emedan Jag derigenom fet och stota eeist om life rösträtt wid allmänna wal, ett hufmudmil: tor för allt werkligt framå:skridande, hafwa slagit fast rot hos eder stads befoltning, och tacksam)het, nedan jag of det mig gifna förtroendet kännt mig i hög grad hedrad. Som titwäl den wigtiga frågan om ett ändamålsenligt ordnande af fäderneslandets förswar under sednaste tider uteslutande upptagit min tid och mina krafter, och efter mottagandet af eder ärade skrifwelse blott en fort tid af några få dagar åter stod till motionstidens slut, blef det mig omöjligt att sjelf utarbeta och framföra de af eder begärda motionerna. Jag anmälde lilwäl eder anhällan mid första sammankomsten inom den politiska fraf tion af Andra kammaren jag tillhör, nemligen wenstern, och lyckades derigenom bidraga, att twenne motioner angående utwidgning af den kommunala rösträtten blefwo wäckta. Hwad beträffar utwidgning af den politiska röfte rätten, gjorde sig wisjerligen wid förra riksdagen den äsigten inom wenstern gållande, att motion derom blott mid förisa och tredje riksdagen af ine newarande rilisdagsperiod stulle wäckas, emedan dere igenom afsåges en grundlagsförändring, fom i bästa fall blejwe hwilande till nästa veriod Men då nu få stora uppoffringar, i rigtning af wärnepligtens betydliga utsträckning, of alla solktlasser fordras för förswarswäsendets ordnande, och då den åsigt inom allmänna meningen allt mera gör fig gällande, att dessa uppoffringar böra motswaras af ökade politi: ffa rättigheter för de obemedlade samhällslagren, hafwa wi inom wenstern blifvit betänkte på att, om wederbörliga Utredningar binna anskaffas, under riksdagens lopp, hwillet grundlagen medgifwer, ånno wäcka motion om den politiska rösträttens uts widgning, mindre likwäl i förhoppning att derigenom för det närwarande winna något, än för att hålla frågan uppe. Hwad slutligen angår lita röstätt mid mal till tyrfliga befattningar, få medgaf den forta tiden för motioners afgifwande efter ankomsten af eder skrifwelse, ej utarbetande af något förflag i samma ämne. Ålskilliga andra motioner i rigtning of re ligionsfrihetens wertliggörande hafwa dock blifwit wäckta. Med tillfredsställelse finner jag af eder skri fwelse att J ären betänkte på inlemnande till regeringen ai em petition rörande utwidgningen af den politiffa rösträtten. Önskligt wore att dvlika petitioner i massa och från olika orter af landet afgäfwos. Ty wida mera derigenom, än genom en enffild rifsdagsmans förslager, blir regeringen fatt i tillfälle att fönna den allmänna mening, fom i de wigtigaste frågorna gör fig gällande inom landet. Genom eder hittills warande riksdagsmans frånfälle nödgas ni nu snart skrida till wal of en ny sådan. Jag begagnar detta tillfälle, att till eder rigta en uppmaning, fom törhända är alldeles obes höflig. nemligen att ej försumma något lagligt medel att till rilsdagsman i den hädangångnes ställe så en fullt frisinnad man. Wår wenster är ännu få jwag, att den mer än wäl behöfwer hwarje för: ftärfning, fom fan beredas den. Måhända att denne nye riksdagsman sjelf fan wäcka den motion om den politiska rästrättens utwidgning hwarför tillfälle ännu är öppet. På samma gång jag änvo tackar eder för det utmärkta förtroende, ni wisat mig, har jag äran tedna mig eder ödmjute tjenare: 3. Mankell. Ingen har ännu slagit det konservativa partiet så härdt som Nadel under ironiens mask; och wi lemna med nöje plats för hans upsats, hwars ftörs sta fel är förjöket att gifwa de s. k. fjanfadt liberala sken af att wara något annat än fonfervativa. Herr Redaktör! Efter ni gick min förra önskan till mötes, will jag ännu lemna några rader till edert förfogande Jag är nemligen allt för förståndigt konservativ, att ide ega blid för det rätta oc tillbörliga hwarhelst det uppenbaras eller för att biindt antaga och godfänna allt: derföre tager jag mig nu friheten widröra något angående Riksdagåmannawalet. Jag wet, hr redattör, att man af det sansadt tis berala lägret har ganska stora pretensioner på Hof samhet och fans, emedan man påstått — tillochmed med någon rättwisa — att detta pirti wifat fig mån om att bjert framhålla motpartiets fel i detta hänseende — jag måste till och med widgå att åtskilliga of dem kunnat i fig sjelfwa wara mitroffopiskt jmå. Detta är ett medgifwande skenbart till min egen nackdel, men grundat på sanning, fom jag torde med ftörre fördel funna uttala om mitt eget parti, än motpartiet fjelit fan klandrande göra det. Detta uttalande fan jag ju anse få mycket nödwändigare fom tillwaron af rättwisa i förening med hofsamhet inom wårt läger underlättar wår sträswan, på samma fött fom samma orsafer funna göra det i det liberala lägret. Skulle således dessa egenskaper saknas hos oss, men det är ingalunda händelsen, fastän några sakna dem, så ökas wår