Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1871, sida 2

Frän Palatset och Hyddan. Svenskt original af Kersti. Trakten var förtjusande vacker, Hvart ögat än skådade, såg man endast sköna, storartade vyer. På en temligen hög kulle reste sig ett praktfullt hus, bygdt iaslottstil. De hvita murarne glänste i solskenet och aftecknade sig i tydliga drag mot löfskogen, som naturen bildat till slottets bakgrund. Majestätiska reste sig de föra tornen och syntes, liksom stolta öfver sin praktfullhet. spegla sig i en insjös klara, genomskinliga vågor. På landsvägen, som geuomskar dalen, hvilken låg vid foten af kullen, vandrade med raska, lätta steg en yngling, knapt tjugo år gammal. Hanos mörka, lockiga hår fladdrade för sommarvinden, och gång efter annan aftog han sin hatt, för att aftorka de svettdroppar, som morgonens värma och den hättiga promenaden framkallat på hans panna. Känslolös för, eller kanske biott, altför van vid traktens skönhet, för att bemärka den, såg han sig icke ens omkring, utan gick blott framat, försänkt i sina ena tankar, och stannade icke, förrän han uppnatt en liten biväg, som ledde inåt skogen oeh förde till en några stenkast derifrån belägen hydda. Här stannade han, liksom för att andas ut, och fäste sina strälande ögon pa hyddans dörr. Knappt en minut hade förgått, innan denna dörr öppnades och en ung flicka syntes på tröskeln. Lätt som en elfva. sprang hon framåt och en sekund sedvare stod hon vid ynglingens sida. Hennes ge