och hur skattar jag mig icke sjelf lycklig att vara ett ringa verktyg till hans lyckav. Så talade markisen; den unge mannen syntes djupt rörd. Likväl fruktade markisen att kärleken snart skulle återtaga hela sitt välde öfver det unga parets hjertan och besegra deras bögsinthet; han öfvertalade derföre den unge grefven att följa sig. Så skedde. De tårar och känsloutbrott, som framkallades af denna smärtsamma skilsmässa, äro svåra att beskrifva. De rörde sändebudets hjerta, och han lofvade upprepade ganger den unga damen att taga henne i sitt skydd. Grefvens få effekter blefvo flyttade, och ban såg sig redan samma afton törflyttad till de bästa rummen hos såndebudet, hvilken kände sig obeskrifligt lycklig att ät det berömda buset Moncada hafva räddat arfvet af dess storhet. Morgonen efter denna lyckliga dag fann den unge grefven vid sitt uppstigande en uppvaktande skara af skräddare, köpmän, spetshandlare och behöfde blott välja de varor han önskade. Tvänne kammartjenare och tre lakejer befunno sig i hans förmak och anmälde sig till hans tjeust. Markisen visade den unge grefven det bref, som han skrifvit till hans fader och hvari han lyckönskade honom att hafva en son, hvars karakter vitnade om hans medfödda adelskap och hvars snara återkomst hau förkunnade. Den unga damen var icke heller glömd; han tillstod i brefvet, att han till en del hade hennes ädelmod att tacka för älskarens eftergifvenhet och tviflade ej, att grefven skulle bekräfta den skänk af 30.000 francs, som han gifvit henne. Summan utbetalades på bestämd dag till detta ädla fruntimmer, som härefter ej dröjde t Afracn