Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1871, sida 3

till ett annat ställe, hvilket hon sjelf kunde bestämma till vistelseort. Hennes ädla tänkesätt och innerligheten i hennes kärlek ingåfvo honom det största intresse och föranledde honom att så mycket som möjligt höja den summa, han för tillfället hade rättighet att gifva henne. Han lofvade henne 30,000 francs (ungefär 22,000 riksdaler) hvilka skulle utbetalas till henne i samma ögonblick, då hon frigjorde grefvens son från det henne gifna äktenskapslöftet, och då han inflyttat i ambassadörens hus, samt afgifvit löftet att återvända till Spanien. Den unga kvinnan syntes icke det ringaste fästa afseende vid summans storlek och sysselsatte sig endast med sin älskare, smärtan att nödgas lemna honom och det hårda offer, till hvilket förnuft och heder tvingade henne. Derpå tog hon ur en portfölj giftobrefvet. Jag känners, sade hon, hans hjerta alltför väl, för att jag skulle behöfva dettad. IIon kysste dokumentet flera ganger, likasom försatt i ett slags hänryckning, och lemnade det derpå till markisen, som stod slagen med förvåning öfver en sådan själsstorhet. UIan lofvade den unga damen att städse intressera sig för hennes öde, och öfvertygade den unge grefven att hans far skulle förlåta honom. Med öppna armaro, sade han, oskall fadren emottaga den förlorade son, hvilken återvänder till sin familj — en faders hjerta är en outtömlig källa af mildhet. Huru stor skall icke min väns, sedan så lång tid, sorgbemängda lycka blifva, när han erhäller denna underrättelse och