Hernösands stift, R. M. W. Matthiesen, har haft nog hård panna att äfwen brandskatta barmhertigheten. Riksdagen. Kamrarna hafwa i lördage för rättat mal till letamöter oc) suppleanter i jär. ffilda utskottet för behandling af frågor rörande lonttförsworet; och hafwa tertill blifwit utsedda: 1 Första kammaren: hrr frid. de Geer; frih. Stjernblad (med hwarrera 100 röster): Björn: stjerna (med 99); frih. v. Ötter (96); Wijkander (95); Nieser (94), och grejwe Henning Hamilton (med 85 röster). J Antra kammaren; hrr Mankell och Sw. Nileson i Ssterlöf (med 167 röster), rib. Eric fon (118), 3. Antersson i Ryssby, P. Enaman och J. E. Johansson (113) samt S. F. Noren (110 röster). Till suppleanter hafwa blifwit ntserda: J Första kammaren: hrr frih. Tersmeden (med 90 röster); frih. Peyvron oc Gyllenram (mer bwordera 81), samt frih. Adelswärd (med 78 röster). J Antra kammaren: hrr O. Olsson i Olebyn (met 107 röster), G. Erilson (101), O. F. Betrerssen (95) och MN. Nilssen i Asarum (95 röster.) Enftilda jernwägsmotioner wid denna ritsdag: Uhr: Pålsboda — Glan: Helander: Flen — Nyköping— Orxlesund; Grenander: Mariestad — Moholm; Geijer: Falun — Grebbestad—Krossefärr; Nils Larsson m. fl.: Sundswall —Trondhjem; Swen Nilsson: Sölvesborg —kristianstad; Wennerus: Lidköping —Håkanstorp; Gustafsson: Jönköping — Wernamo; Dahm: Kalmar —Wexjö—Karlstrona; Sjögren: ökadt anslag till Nässjö— OÖskarshamn; Leyer: jernwäg på Gotland; Berg: Karlshamn-—Wieslanda; Tenger: Linghem —Åtwidaberg —Westerwil; Tamm: Upsala— Margretehill; Palander: Wexjö—Karlskrona; P. C. Andersson: Halsbera — Motala — Mjölby; Berg: Billesholm— Tågarp; Björtenstam: Tureberg —Westeräs—Norberg; Santesson: Borås —Warberg; och Ekenman: Halmstad—Södra stambanan. — Tillsammans 20. Mordet på advokatsiskal Montan. Ransaknina bar i frerags eat rum å i Stockholm cellfångelset med från Norrköping bittransporterare Josefina Etlund och hättare fuften Gustaf Hedelin Sedan Pet widlyftiga protokollet från från föregående rättegångsdag blifwit uppläst och godkändt cm Eklund withällit fin förut afgifna bekännelfe, uppmanade rättens ortförante, rådman Martin, Hedelin att erkänna fin delaktighet i mordet. Denne förnekare dock med häftighet både att han på förhand egt någon kännedom derom, samt att ban på annat sätt haft med brottet att ftaffa. Han beswarare med yttersta försiatiahet alla till benom ställta frågor och wisade fig otterst mins nesslö, då han skulle rerogöra för hwad ban före tagit fig tagarna före och efter mordet, oattadban mid föregående ranfafning angående af hot nom föröfwade stölder wisat fig ega ett mer än wanligt skarpt minne. Några nya upplysningar wunnos ej. Twänne witnen afbörtes, båda vrängar hos hyrtusken Eklund, fom bar sitt byrfuft: werk i samma hus mid Gamla Kunasholmgbrogatan, der Hedelin bott. Denne fednare hare af dem mid flera tillfällen lånt klärer; och sökte Hedelin wisa, att detta skett efter mordet, för att wererlägga vet gjorta påståendet, att han med de penningar, ban wid detsammas föröfwante skulle bemäktigat sig, föpt nya iläder och depenserat mer än wanliat. Den enda för ven tilltalade grawe rante omständiahet mar det ena witnets uppaift, att Hedelin någon tag strar efter Eklunds bhäftonte jagt, att tet ånarade honom, att bon ej upptäckt saken och derigenom erhållit de 150 rer, fom woro utlofwade; ty ban war den förfte af alla, fom kände till hwad fom skett. D tta söktte nu Hedelin förklara på få sätt, fom skulle ret entast warit fråna om Mentans gultur, hwilket Ettund wisat honom ragen efter merrets begående, men inaalunta om sjelfwa ogerningen. Eflund bibeböll under ransakningen fig lugna, undergifna bållnina, och beswarade med noggrannbet till henne ställta frågor. Hetelin reremot wisade fia häftig och uppbrusande och for ut mot Etlund i hårta ord, få att han måste af rätten tillrättawisas Under gången af ransakningen wisade ortföranben för de häktar ett bref till Eklunr, fom uns der hans adress Litfmwit till benne afsändt. Den nuonyma brefskruwaren tycktes deri wilja uppe mana Ellund att ej oskyldiat påbörda Hedelin nåwon delaktiahet i Montans mord. Båda te anlagade nekade att re kånde stilen, oattadrt i brefvet uppgafs. att tenna skulle wara för Eklund välbekant. Ransakningen uppskjöts till annan dag.