Norrländska Korrespondenten – 7 februari 1871, sida 4

Charad. Förbi slottet härom dagen Öid jag tyst oc grubblande, Då jag blef i armen tagen Af en wän, som ropte: je! Kungen kommer! — nu oss brösta, Få att han uppå of fer! Och nu ropar en mitt förfta Dundrande: i gevär! Allt war grannt, galoner blånkte, Uppå konungsligt maner Nådigt han sitt hufwud sänkte, Sade od: wi helsa er! Jag, som landtbo södd och buren, Undrade helt tyst så här: Cget är med kungsnaturen. Fastän han mitt andra är RY han sjelj om fig ses slrifwa, Wi är han tal och swar; Hwarför fan han fig ei giwa Just den mening jom han har? Ja, hwarföre jå skall wara, Cnskar jag utredas må. Mig en wän det kan förklara (Han tillhör de lärdas skrå) Od) frågan sändes med mitt hela, Swaret od med det han ger; Jag slall det åt er meddela Sedan, om det roar er. Ordet skall meddelad i näfta n:r. Ordet till charaden i n:r 13 är: Malört. ARTERNA