ga strider, och gjort de brodermördande krigen oförsonligare och förderfligare. Mer än en gång har Kristna religionens stiftares ord gått i fullbordan, då han sade: ÅJag bar ej kommit att stifta fred på jorden, utan krig. Nej, evangelii utbredning har ej förwatt göra slut på krigets styggelser. Man påstår förgäfves, att kärlekens lära utrotar de dåliga lidelserna hos menniskan eller åtminstone lugnar och förmildrar dem. 1870 ars fälttåg talar tillräckligt högt för att förstas af de döfvaste, och bevisar på det mest oemotsägliga sätt, att det vilda elementet är starkare än någonsin uti menniskonaturen. De bildade föra kriget på Rödskinnens vis, och man skulle utan minsta öfverdrift på vår tids fromma preussare kunna tillämpa det förolämpande yttrandet om en annan eröfrande nation. Det skulle då lyda så här: Skrapa på Preussaren, och du träffar Tartaren.v Likasom religionen äro framstegen uti konster och vetenskaper, eiler det som mav funnit för godt att kalla civilisation och bildning ur stånd att åt jorden skänka detta fredens och lycksalighetens så ifrigt efterlängtade tidehvarf. Dessa framsteg, hvarvid man så mycket skrntit, hafva hittills endast bidragit att göra tyrannerna starkare och föolken svagare. Ångan, denna omätliga kraft, som för alltid skulle frigöra menniskoslägtet, sävida man nemligen finge tro filosoferna och de mystiska socialisterna, har endast lanat sig till att gjuta jättekanoner och att förminska det skydd, befästningar gifva åt anfallna nationer. Jernvägarne, som genom afståndens förminskande skulle närma nationerna till hvarandra och gifva dem gemensamma intressen, hafva gjort det möjligt att på mindre än två veckor föra några hundra tusen beväpnade män från Weichselns till Rhens stränder. Den elektriske telegrafen, denna menskliga suillets märkvärdiga uppfinning, sätter de kommenderande generalerna i stånd att afsända sina order och förena sina trupper med en förkrossande hastighet. Den har hittils befunnits vara ett ypperligt verktyg i lögnens tjenst, och emedan den öfver alt star till styrelsernas förfogande, har den underlättat statskupper, troninkräktningar och anfall, i stället för att tjena frihetens sak och medverka till de förtrycktas frigörelse. Långt ifrån att göra kriget omöjligt eller mindre grymt, har vär tids vetenskap helt simpelt gifvit väldsherskarne fruktansvärda sörstörelseverktyg och nära nog outtömliga hjelpmedel civilisationen har låtit göra sig till barbariets ödmjuka tjenarinna och undergifna slafvinna. Uppfostran och undervisniug hafva ej heller bidragit att göra menniskorna mindre krigiska. Preussarne kunna alla läsa och skrifva, och katekesen är hos dem inpluggad ifrån deras spädaste barndom; men hafva de väl derigenom blifvit fredligare? Gör väl bibelläsningen soldaten mindre disciplinerad, mindre lydig och mindre böjd att utföra de grymmaste befallningar? Ån då dessa otäcka pedanter vid de Tyska universiteterna, dessa skolfuxar, som i sin omätliga lärdom förmå göra en vetenskap af det dummaste nonsens, och reglera hela sitt usla lif efter vetenskapliga grundsatser, eller ett system? Åro de ej det Tyska krigareväsendets ifrigaste anbängare och eröfrings-krigets pratsjukaste försvarare? Hafva deras obestridliga vetenskapliga insigter någonsin förhindrat dem från att antända en vämjelig rökelse på det bloddrypande altare, hvarest menniskor i massa offrats åt den nationella ärans afgud? Ingenting är omöjligt för dessa oförståndiga filosofer, hvilka, midt under det de allvarsamt betrakta sig såsom den moderna bildningens af Gudi ingifna apostlar, likväl finna utväg att vara mera Preussisk sinnade än sjeltva kung Wilhelm och större aristokrater än grefve Bismarck. Dessa pedanter hafva kommit derhän i sin katederlogik, att de i stolt förmätenhet anklaga ett folk, som endast försvarar sig emot inkränktarne, för pförblindelsen, obrott e