Norrländska Korrespondenten – 28 januari 1871, sida 3

——äfwk skolmästarn med varma och vackra ord. och öfversten hörde på utar att utbryta. Men hennes glädje och förvåning ökades ännu mera då öfversten morgonen derpå bad henne skrifva till grefve Oscar och bjuda honom att som vanligt fira julen på Blommedal. Ökverstinnan skyndade till Ottonie och glädjen blef stor, och mor och dotter dröjde ej att samma dag skrifva och invitera den kära gästen. Följande morgon begaf sig Ottonie, som kände sig särdeles glad och belåten på väg till prestgården för att helsa på, och få prata med sin vänninna Lotten Nordman. Ottonie promenerade till fots den icke särdeles långa vägen. Vädret var också mycket vackert och luften mild, västan sommarlik. Hennes väg förde henne nära sjöstranden, och derute på hafvet, tumlade Neptuni oroliga döttrar, som icke tunno sig stängda af något silfvertak, om i siv vilda taktmässiga dans; och mängen god seglare hade de nu på hösten lockat ner i den djupa grafven för att hvila sig der, tills den dag, då Herran kallar hafvets slumrare vid namn, och de vakna för att sluteligen föra sitt odödliga gods, sin frälsta själ in i den eviga hamnen. Ottonie välkomnades mycket hjettligt af prostinnan och hennes dotter.