Sundswall den 26 Januari. Sorgliga nyheter från krigsteatern. De armcer som stolat undsätta Paris hafwa blifwit slagna, som det tyckes i grund slagne; alla Trochus utjall ha misslyckats, provianten i Boris är nära slut oc bombardementet tilltager i wåldsamhet. Pariserregeringen will kapitulcra. De officiella tal, fom mid denna riksraas bör: jan hällite, fli alla på larmtrumman. De oer: börda måldebragrerna på Europas kontinent bar med förföronre klarhet stält oss tör öronen wårt förjwarewäjenreg jemmerliga tillstånd. Det gif aft, fom andra fammarene talman i fin belsning till kammaren utropade, bar funnit ett fraftiat nenljud i troutalet, bwilket denna gång är helt olika fina innehållslösa, wattenlagta föregångare. Konungen har nu ej fruttat att med en mwif färs pa konstatera den råtantde internationelia rättalöd: beten och att — mellan raderna — uttala ett stilla ogillante af begångna traktatsbrott. Men vå intet fördrag hålles i helgd, ingen rätt wörtas — tå fins ej heller någon säkerhet för, att wårt lants sjeljstänrighet fall aktas af roflystna arannar ech derför — det är det långa talets korta menina — fordras af rikedagen för förfmard: wäsendet till lants i ordinarieanslag 11 238,200 ror eller en million semhundrasextioett tusen åttas hundra rikstaler mer än innewarande års burget uptager, i extra anslag 797,700 rer och för de utomortentliga bahofwen 18 466,118 rdr rmt eller tillsammans den lilla nätta summan af mer än trettio och en half million swenska riksdaler. Kostvaderna för sjöförswaret närma sig fem millioner och tillsammans är det såletes för wårt land ofantliga summor fom behöfwa ansläs till kriget om nörwändigheten of att sätta wärt förfwmargåmår sende, fästningarne såwäl fom materielen, på den ståndpunkt, att i farans stund kunna wärna wär sjelfständighet och wi taga för afgjordt, att ritgs rangen, såwita det skulle blifwa ådagalagdt att dere förutan mi skulle till spillo gifwas åt utläntske, årelystne inkfränlture, kommer att bewilja vet be: gärda. Men då nu — tywärr! — så är, må wi wål ega rätt fordra att felkets känbara uppoffringar onwändas med klok beråäkning och på ett fult tillfredeställante fött. Ty föga gagna de frikostiga anslaa riksragen fon komma att votera, om be falla i händerna på okunligbeten eller hår: lösheten eller ten militäriska slentrianen. Frank: rike liver i denna stund ide för någon uraktlås tenhet att i fredens tid gifwa fin regering medel för krigswäsendet utan för denna regerinas och dess förtroendemäns otuglighet eller fammetalöde bet. Då wi nu i alla hänkelser tyckes wara på wäg att wilja inhämta lärdromar at tillvroaeljerna i Frankrite och Tyskland synes oss nädwändigt att af det förra landets olycka låta lära of, att äfwen tilje huru wåra penningar anwändas Af tet senare lantets ören borde mi manas till en otterlig försigtigbet i fråga om bestämmande af wilkor för rättigheten att förklara krig eller att afsluta förbund med främmande makter. Hwarje frisk och färdig swensk man lår efter det nya — reorganisationsförslaget — komma att siå under wapen, retro fom hittils men dualigare än hittils att stytda folkets yttre frihet. SÅ ond är tiden, att ett helt lands kraftigaste manliga bes folkning nödgas öfwa fia i lonsten att mörda; men wärre än den är, bör man ej göra den och fosterlantskärleken fordrar ide mintre krafliat än mensllighetstänslan att makten att lessläppa frigets gissel blir så mycket som möjligt bunden. Nu eger konungen i tetta fall de facto denna matt i högst wadlig utsträckning ty de i grundla: gen emot denna makts missbruk mwidrtagna förfig: tiabetsåtgärderna äro af föga werkligt wårre. Annat blefwe fallet om endast riksdagen egde denna makt; hwilket dessutom öfwerensstämmer med ben förändring fom bör ha inträdt i wårt lands politik och hwarigenom för framtiden alla anfallskrig blifvit omöiliga samt följaktligen alt ordnas med hänfeente till ökande af förfmarsdua ligheten. Rilsdagsmannawal tommer att hällqs den 15 nåstk. febr. för wallretsen Suntswall—Lstersund. Många funderingar om lämpliga kandidater up: taga sinnena och deltagandet i walet blir troligen ganska allmänt. — Borgmästaren M. Ahlgrens jerdfästning egde vum i åår e. m. fl, 2 i Klara i Stockholm. Mord Härom bar kronolänsmannen E. O. Frånberg i Selånger till kon:s beshre afgifwit en jä lydande rapporf: Seran under min bortowaro i tjenstegöromål